izzypizzy

S*Concinnus Honey Pie i Norge har blivit stora damen.

Foto: Heidi Emilsen Kruse

Idag flyttade Svante. Han skulle ha flyttat igår, men efter fem timmar i bilkö (halkan) insåg vi att det var lika bra att vända. Har aldrig sett något liknande tidigare, det var som en amerikansk katastrof-film, bilar som stod övergivna, bilar i diken, långtradare och bussar som blockerade framfarten. På Essingeleden förflyttade vi oss 700 meter på 2,5 timma. Ett tag var hela vägbanan full av män i alla åldrar som drabbats av en kollektiv lust att kissa, bredvid vår bil. Då fällde jag ner sätet och la mig och stirrade upp i taket istället. På radion var det bara sport eller hip-hop. Jag minns inte när jag hade det så långtråkigt sist. Till och med Svante tyckte det var tråkigt, han slutade prata efter två timmar och somnade. KG fick kramp i foten. Jag funderade på att man borde ha nödproviant i bilen. Kex? Choklad? Men djupfryst choklad går ju inte att tugga... Vad kan man ha? Kommer inte på något.

Svante flyttade hur som helst idag istället. Han sover just nu. Jag fick bilder nyss. Han har utforskat sitt nya hem, nosat i lådan, hittat sin kudde han fick med hemifrån och så har han och siamesen Molly morrat lite åt varandra genom en glasdörr. Svante är så modig och framåt, så han och Molly kommer säkert ganska snart komma överens. Det blev väldigt annorlunda hemma. Mulle spinner och spinner och trycker sig mot mig för att jag ska klappa honom. De somnade allihopa - Izzy, Mulle och Lotus - i mitt knä för en stund sen. Det var så mysigt att se hur lugna de var, låg som i en hög och Lotus tvättade Izzy och Mulle så noggrant. Det är precis så Lotus vill att det ska vara, att alla ska vara ihop, varmt och skönt och tryggt.

Tråkigt väder ute, men vad gör det - inne är det jättekul.
Åtminstone om man hittar en hushållspappers rulle att döda. :-)

Vi var på Albano i morse för att kolla upp Kottens hjärtbrus. Det blev en grundlig undersökning, men trots att han undersöktes med ultraljud både på tvären och längden så kunde veterinären inte hitta något fel. Han är frisk som en nötkärna sa hon. Det är iallafall inte något fel på hans hjärta.
Förklaringen till att det lät om hjärtat är förmodligen att han blivit lite stressad. Det var han idag också. Hjärtfrekvensen var en bit över 200. Men, sa veterinären, katter kan ha ända upp till 240 utan att det betyder något.




När vi kom hem igen fräste Svante och Mulle och ville inte veta av honom alls. Klart att han luktade konstigt av spriten och gelen. Så han lade sig i fönstret i sin bädd och somnade som stock. Helt uttröttad. Izzy pysslade om honom litet och tvättade honom. Pia brydde sig inte alls. Lite mer fördragssam än sina brorsor.
Nedan en bild på Kotten från igår.

Nu är ungarna 10 veckor gamla. Endast Mullis är nu kvar till salu.
De utnyttjar höstsolen till max. Ligger antingen i fönstret och solar eller på golvet.
De har också upptäckt takbjälkarna nu. Vi sitter och håller andan ibland när de sätter igång att jaga varandra uppe på loftet. Izzy bara uppmuntrar dem. *suck*
Pia gillar ingefärs- och chiligrillad torsk.
Och mjukost med baconsmak.

Jag har helt glömt bort att skriva att ungarnas morfar, Izzy's pappa, blev Skandinavian Winner för fjärde gången förra helgen.
Stort, stort grattis till Jill och till La Bell Leo, WorldWinner'03'02 & SkandinavianWinner'06'04'03'02.



På Skandinavian Winner Show blev även S*Concinnus Bayana Buluu Kapa, OSH a, Europa Champion.
Vår uppfödnings första EC. Jättegrattis till Bayana, och ett stort, stort tack till Geir och Are för att ni kuskat land och rike runt för att ställa Bayana som inte alls begriper vitsen med att vara på utställningar, där det bara finns en massa andra dumma katter och dumma människor som tittar på henne.
Bayana är faktiskt också släkt med våra ungar. Mormors mors dotter.

Trollet nöjer sig inte med en leksak - här har han en boll i munnen och ska ändå ha vippan också.



Men vippan var visst roligare. Han är som en liten grävling, när han bitit tag i något släpper han inte greppet. Och stark är han också. :-)
Trollet ska bli sambo med en siamesfröken från en av våra tidigare kullar. Han har redan fått sitt nya namn av sina nya ägare - han ska heta Svante. Lillebror i Karlsson på taket heter egentligen Svante, och det är därifrån namnet kommer.

Igårkväll fick vi ett hastigt påkommet besök av en liten 10 dagars siameskille som var hungrig. Hans mamma har ingen mjölk att ge honom så vi beslöt att testa om det skulle funka med Izzy. Vi var skeptiska eftersom våra ungar är så mycket äldre och redan flyttat ut från bolådan så att säga, men eftersom matte och husse inte hade hittat någon annan amma så beslöt vi oss för att ändå prova.
Izzy var mycket nyfiken, och var inte elak mot ungen, men hon var lite för avvaktande för att vi skulle våga låta henne nosa för ingående på lillkillen.
Vårat gäng busar var nyfikna allihopa, men de fräste förstås när de fick nosa på det lilla vita knytet.
Vi tog Kotten och lät honom sitta ihop med lillkillen en stund för att den lille skulle få litet av Kottens doft.



Kotten tyckte att det var ganska läskigt till att börja med.....



... men efter ett tag hade han vant sig och lät till och med den lille krypa upp lite mot sig.

Tyvärr fick ju inte bara siamesen doft av Kotten utan Kotten fick även doft av siamesen, så när Kotten gick tillbaka till mamma Izzy lappade hon till honom några gånger och jagade in honom under diskbänken. Och sen satt hon och fräste åt honom varenda gång han stack ut huvudet.
    Vi tyckte inte det var så stor idé att fortsätta pröva. Våra ungar är ganska stora för sin ålder också, och vi är inte säkra på att det hade varit bra för den lille att ha busiga stora klunsar som skulle trampa runt på honom och kanske försöka busa med honom som de busar med varandra. Dessutom är inte Izzy stilla många stunder när någon av hennes ungar är vakna. Det räcker med att någon lämnar köket så måste hon följa efter för att se vad de tar sig för. Skulle hon verkligen ligga still och låta den lilla snutta?
    Den lilla siameskillen var så pigg och livlig och verkade ha aptit på livet, så vi håller förstås våra tummar att matte och husse ska lyckas med stödmatningen även fortsättningsvis.
    Izzy fortsatte att vara fräsig och hårdhänt mot Kotten, men efter att han legat i mitt knä en halvtimma och vi gnidit in honom med "flott" från Izzys mungipor över hela huvudet och ryggen så lugnade hon ner sig, och strax var det som om inget hade rubbat deras lugna kväll, och allt var som vanligt.
Men Kotten växte enormt. Det märks fortfarande idag. Det är som om allt beröm han fick igår (för att han var så tapper och modig) har gjort att han lystrar på ett helt annat sätt när vi pratar med honom, och han sträcker upp sitt lilla huvud så att vi kan smeka honom över hjässan, och så sträcker han lite på sig och tittar så allvarligt på oss. (Innan han slänger sig över mamma Izzy bakifrån och försöker ta ett nackgrepp på henne för att brotta ner henne på golvet. :-)) (Det misslyckas totalt kan jag säga - Izzy skakar bara på huvudet som om hon försöker vifta bort en envis fluga. :-))

Här är det livat. Jag kan inte riktigt minnas att ungar sover så här lite. Som jag minns det sover de nästan jämt och är uppe någon timma åt gången och busar innan de somnar igen. Det här gänget busar nästan hela tiden tycker jag. Nu har vi ställt in "katt-tivolit" i köket. Det är en klätterställning med ett par avsatser och en gunga i mitten. Så fort den hamnade på plats så kom ungarna på hur man tar sig upp på köksbordet - det är bara att ta sats och hoppa. Sen tog det en stund innan de klurade ut hur man tog sig ner på golvet igen. Att hoppa tillbaka till klätterställningen och klättra ner därifrån var inte helt självklart till en början, så det blev ett himla skrikande på mamma. Som ställde sig och jamade upphetsat till mig; "Du har ställt till det, du får lösa det! Ta ner dem!"
Mulle kryper in och lägger sig bakom diskmaskinen ibland. Det är säkert varmt och skönt där, men varje gång han är försvunnen tror jag att Nu Måste Vi Riva Bänken! Han är ju lite rund om magen - tänk om han fastnar där bakom. Ena vippan är försvunnen också. Hans vippa - han har säkert släpat den bakom diskmaskinen också, och ligger och sover där tillsammans med den - allt för att syskonen inte ska ta den. :-)
Pia är fortfarande den som är snabbast på att utforska saker. Hon var den första som tog en promenad in i hall och badrum. Trollet har energi som en pingpongboll. Ibland sitter KG och jag och bara skakar på huvudet åt honom. Han tar luftskutt som är 30 centimeter höga, och är snabb som en liten geting. Kotten brås på mormors far Lotus tycker vi. Han verkar vara livsnjutare, precis som Lotus. Han ligger och sträcker ut sig, gör sig så lång han bara kan, och sen börjar han putsa sig, precis lika långsamt och njutningsfullt som Lotus gör. Man riktigt ser på honom hur skönt han tycker att det är.
Dagens bilder blir på Kotten, igen. En mycket trött Kotte. ;-)

Idag var det dags för något annat än modersmjölk. Vi brukar börja med majsvälling. Det var otroligt poppis. Varenda en har varit framme och smakat. Trollet tyckte väldigt mycket om det. Det kanske syns på bilden?:-)
I morgon kommer vi att tillsätta en tesked barnmat på burk, och efter ytterligare ett par dagar kommer vi att blanda i lite mosat uppblött torrfoder. Sen ökar vi mängden torrfoder efterhand och minskar mängden majsvälling. Jag vet att det finns lika många sätt som det finns uppfödare att introducera fast föda för kattungar. Den här varianten bygger på ett tips vi fick för några år sedan av en uppfödare som haft åtskilliga  kullar, och för oss har det också fungerat utmärkt. Vi har iallafall hittils sluppit problem (ta i trä) med dåliga magar.
Har en fundering om en annan sak som rör kattungemat. I vår förra kull var ungarna helt tokiga i majskorn. Är det någon som läser det här som har någon teori om varför så skriv gärna en rad. Är det nyttigt för dem? Eller kanske tvärtom onyttigt? Och framför allt - varför smakade det dem så bra?