izzypizzy

Trollet nöjer sig inte med en leksak - här har han en boll i munnen och ska ändå ha vippan också.



Men vippan var visst roligare. Han är som en liten grävling, när han bitit tag i något släpper han inte greppet. Och stark är han också. :-)
Trollet ska bli sambo med en siamesfröken från en av våra tidigare kullar. Han har redan fått sitt nya namn av sina nya ägare - han ska heta Svante. Lillebror i Karlsson på taket heter egentligen Svante, och det är därifrån namnet kommer.

Igårkväll fick vi ett hastigt påkommet besök av en liten 10 dagars siameskille som var hungrig. Hans mamma har ingen mjölk att ge honom så vi beslöt att testa om det skulle funka med Izzy. Vi var skeptiska eftersom våra ungar är så mycket äldre och redan flyttat ut från bolådan så att säga, men eftersom matte och husse inte hade hittat någon annan amma så beslöt vi oss för att ändå prova.
Izzy var mycket nyfiken, och var inte elak mot ungen, men hon var lite för avvaktande för att vi skulle våga låta henne nosa för ingående på lillkillen.
Vårat gäng busar var nyfikna allihopa, men de fräste förstås när de fick nosa på det lilla vita knytet.
Vi tog Kotten och lät honom sitta ihop med lillkillen en stund för att den lille skulle få litet av Kottens doft.



Kotten tyckte att det var ganska läskigt till att börja med.....



... men efter ett tag hade han vant sig och lät till och med den lille krypa upp lite mot sig.

Tyvärr fick ju inte bara siamesen doft av Kotten utan Kotten fick även doft av siamesen, så när Kotten gick tillbaka till mamma Izzy lappade hon till honom några gånger och jagade in honom under diskbänken. Och sen satt hon och fräste åt honom varenda gång han stack ut huvudet.
    Vi tyckte inte det var så stor idé att fortsätta pröva. Våra ungar är ganska stora för sin ålder också, och vi är inte säkra på att det hade varit bra för den lille att ha busiga stora klunsar som skulle trampa runt på honom och kanske försöka busa med honom som de busar med varandra. Dessutom är inte Izzy stilla många stunder när någon av hennes ungar är vakna. Det räcker med att någon lämnar köket så måste hon följa efter för att se vad de tar sig för. Skulle hon verkligen ligga still och låta den lilla snutta?
    Den lilla siameskillen var så pigg och livlig och verkade ha aptit på livet, så vi håller förstås våra tummar att matte och husse ska lyckas med stödmatningen även fortsättningsvis.
    Izzy fortsatte att vara fräsig och hårdhänt mot Kotten, men efter att han legat i mitt knä en halvtimma och vi gnidit in honom med "flott" från Izzys mungipor över hela huvudet och ryggen så lugnade hon ner sig, och strax var det som om inget hade rubbat deras lugna kväll, och allt var som vanligt.
Men Kotten växte enormt. Det märks fortfarande idag. Det är som om allt beröm han fick igår (för att han var så tapper och modig) har gjort att han lystrar på ett helt annat sätt när vi pratar med honom, och han sträcker upp sitt lilla huvud så att vi kan smeka honom över hjässan, och så sträcker han lite på sig och tittar så allvarligt på oss. (Innan han slänger sig över mamma Izzy bakifrån och försöker ta ett nackgrepp på henne för att brotta ner henne på golvet. :-)) (Det misslyckas totalt kan jag säga - Izzy skakar bara på huvudet som om hon försöker vifta bort en envis fluga. :-))