izzypizzy

Nu har det lugnat ner sig. Läget var oförändrat hela torsdagen och det blev samtal med ännu ett djursjukhus på kvällen för att se vad de tyckte, men de sa samma sak som de andra; avvakta.
På fredag morgon var Izzy lugn och det kom inte så mycket vätska alls. Framåt eftermiddagen/kvällen satte det igång igen och hon hade ett par kraftiga sammandragningar. Efter det rörde hon sig inte ur fläcken så vi plockade fram alla grejjor och satte oss bredvid henne och pysslade om henne. Ännu en timma senare hade fortfarande inget hänt så KG gav henne lite mjukost på tub (som hon slukade) och jag ringde Bagarmossen för att säga att nu kommer vi in. Bagarmossen hade en telefonsvarare på som sa att de inte hade tid att tala med nya patienter (!), försök senare.
Izzy krystade tre gånger och ut kom ett litet ofullgånget foster.
Ganska omedelbart det var ute så blev hon som en ny katt. Uttrycket i ögonen ändrades och hon gick upp på en gång och drack mängder med vatten och slukade en skål kattmat. Jag satt uppe och vakade några timmar till, men hon låg och sov så lugnt så jag gick och lade mig också.
Hela gårdagen var lika lugn. Hon är precis som innan allt började. Hon vätskar ingenting, äter helt normalt och jagar Tulsa när hon kommer för nära. Hon ligger och solar i fönstret eller kommer upp i soffan och ligger i knä.
Nu hoppas vi att de som är kvar där inne mår bra och kommer ut som de ska när de är färdiga, om någon eller några dagar. På torsdag sitter det ett kryss i almanackan, men nu får de komma när de vill - det är ju ändå dag 63 idag. Puh!

---

Senare:
Glada nyheter från Norge. EC S*Concinnus Bayana Buluu Kapa (Famous Blue Raincoat på swahili) har blivit mamma i natt. Födda är tre lila orientaler. :-)


Foto: Geir Arweng

Vaknade av att det var blött o kallt i sängen. Izzy har krafsat hela natten, men det har hon ju gjort i flera veckor, så det har inte oroat mig. Men nu var det blött och lite blodblandat. Precis som det brukar vara innan de börjar. Jag tycker inte att det var tillräckligt blött för att det skulle vara vattnet som gått för första ungen, men å andra sidan var det flera blöta fläckar på golvet också...
Ringde veterinären, hon stod och opererade så vi talade via ombud, men hon höll med. Det har börjat. Nån unge har nog släppt redan. Skit!
Izzy är relativt lugn. Dvs. hon vankar av och an här, men hon har ätit, varit på lådan och det syns inget där bak på henne. Hon är inte vidgad alls. Vad ska hända? Avvaktar under dagen. Fortsätter hon att vara lugn så är väl allt väl, men vi får ställa in oss på minst en död unge. Och börjar hon så börjar hon. Ena bolådan bäddade vi rent i morse, ska gå och lägga ut lakan och handdukar på andra ställen oxå så att hon har platser att gå till och bädda på om hon vill.

näe... nu är hon lite kladdig där bak... tvättar sig...
skit, skit, skit!! Förra gången födde hon på dag 69 och första gången på dag 67. det här kommer aldrig gå vägen. :-(

---

Senare:
Klockan är 15.20. Pratat med djursjukhuset också. Anne-Marie Nilsson jobbade idag, hon tyckte också att vi skulle avvakta. Med lite tur är det bara en död unge, och den och resten kommer ut av sig själva och friska. Vi får se. Ett tag var det oroväckande lugnt i magen, men nu har vi känt det röra sig igen, iallafall på ena sidan. Det kommer lite vätska fortfarande, men den är helt genomskinlig med lite blod i (ljusrosa alltså) och luktar ingenting.
Izzy ligger i soffan under överkastet. Krafsar runt en del men har inga värkar än. Ska lägga mig hos henne en stund.

Härligt med de senaste dagarnas sol. Izza ligger i galleriet på pallen eller i fönstret och solar. Tror att ungarna gillar sol, de roterar runt där inne. Izzy roterar oxå, så att båda sidorna ska få lika mycket. :-)

Tiden går fort. Vi tog upp bolådan från källaren i helgen. Izzy har varit inne o kollat i den iallafall. På nätterna är hon uppe på loftet och krafsar i alla tyg- och pappershögar hon hittar. Det var samma sak förra gången, så jag tror inte att hon kommer att föda där. När det är dags kommer hon säkert att lägga sig i fåtöljen som förra gången.

Hon äter väldigt bra. Lite mer varierande igen. Blandar torrisar med whiskas mjuk-mat på burk och godbitar som hon får av husse. Mjukost med baconsmak på tub. Rått kött. Kokt skinka. Hon får nog i sig det hon behöver. Även om vi ibland tycker att det är rätt underliga saker hon vill ha. Vitlökssalami t.ex., kan det verkligen vara nyttigt? Tänk om ungarna kommer ut och luktar vitlök?





Jag måste berätta om Kotten också, S*Concinnus Hey Jude, den fina spott-pojken från Izzys förra kull.
Kotten hade bara en kula. För ett par månader sedan mejlade ägaren o berättade att han liksom börjat svullna även på andra sidan. Det var inte platt där längre. Nu har Kotten, nio månader, varit hos veterinär och det har konstaterats att han har två bollar. Den ena har inte riktigt kommit ikapp storleksmässigt, men det är två. Otroligt. Jag har inte hört om någon som har fått dem så sent.

Det är lugnt i huset. Izzy sover inte lika mycket som den första tiden, men är väldigt stillsam. Ofta sitter hon någonstans högt, där hon har utsikt, och studerar det som sker runtomkring henne. Idag kände KG första sparken.
Vi vägde henne igen för några dagar sedan och nu väger hon 4,1. Precis samma dag förra gången vägde hon 4,3.
Det ser jämnt ut nu också, så jag gissar på fyra igen.

Tulsa har fått en böld på svansen. Vi gissar att det är en smäll av Izzy som ligger bakom. Först syntes inget märke alls, men andra dagen (när Tulsa slickat sig hårlös) syntes ett litet "hål". Förmodligen en klo som gått in - Izzy har ju varit lite pigg på att jaga runt Tulsa och slå efter henne.
Nu rinner varet och Tussan äter Vetrimoxin och går med tratt. Svullnaden har gått ner rejält men det är väldigt ömt. Tulsa kvider ömkligt när vi gör rent, men hon är tapper, så tapper...

Skönast att ligga så här just nu. Med magen lite i luften. Nära elementet.

När KG började jobba här ute fick han tipset av dåvarande hyresvärden att skaffa en katt.

Katter har vi, men möss har vi fortfarande ändå. Den här lilla krabaten nöjde sig inte med att väsnas innuti väggisoleringen utan kröp fram för att retas med Lotus o Tulsa. Tala om mus med dödsförakt. Han attackerade  katterna tills de lät honom gå! :-)

Att gårdagkvällens rubrik var Axl the superman beror på att vi börjat misstänka att Axl tror att han är oövervinnerlig. Han struntar helt i den raka höger Izzy ger honom efter parningen och rusar så snabbt fram mot henne igen att hon inte hinner rulla sig på mattan ens innan han vill försöka igen. Dessutom har han tid att äta mellan parningarna. Står där och tuggar torrfoder med bröstet stolt framskjutet och hög halsföring; jag är ung, jag är stark, jag är superman.

Idag lägger vi ett nytt epitet till beskrivningen. Utbrytarkungen.
I morse när vi steg upp blev vi hälsade av en jamande Axl som inte visste någon hejd på glädjen att se oss. Problemet var bara att han var på ena sidan nätdörren och Izzy på den andra.
Nätdörren består av en kraftig träram och i den sitter kompostgaller fastspikat. Hur han lyckats ta sig ut var till en början ett fullständigt mysterium. Ända tills KG hittade några spikar på golvet och undersökte dörren lite mer noggrant. Axl måste på något vis fått in en tass mellan träramen och gallret och sen har han stått och bänt ända tills första spiken lossnade. Förmodligen fick han väl in nosen i glipan då så att han kunde använda kraften i huvudet att bända till nästa spik lossnade även den och han kunde klämma sig ut med hela kroppen.

Nu är han tillbaka inne hos Izzy. Och plötsligt har de slutat morra mot varandra. De sitter där bredvid varandra som två glada hundar och viftar på svansen när de ser oss. Axl ser väldigt stolt ut och Izzy ylar emellanåt - Houdini verkar ha tappat intresset för henne något nämligen.

Igår vid lunch kom Axl. Han fick vara ensam ett tag och lukta in sig på Izzys dofter och först vid sju igår kväll satte vi ihop dem utan skyddande nät emellan. Aj vad de morrade åt varandra. Det blev en sen kväll. Man kan ju liksom inte låta bli att vara orolig att de ska ryka ihop istället för att para sig.
Till Axl:s fördel måste sägas att han är oerhört målinriktad. Trots att han inte träffat någon hona tidigare verkade han ganska omgående förstå vitsen med att vara här.
Det blev lite sovmorgon idag. När jag kom in i deras rum syntes inte något tecken på att något hade hänt. Izzy var helt slät i nackskinnet.
När vi satt och åt frukost en stund senare lät det som om någon höll på att möblera om i badrummet, rusade dit för att se vad som stod på men det var bara Axl som äntligen lyckats få ett grepp om Izzys nackskinn. Oj vad besvärligt han har det att komma åt. Izzy är lååååång. Axl är välväxt och maffig, men han är dock bara tio månader, så han får kämpa! Jag stod där och höll mig för huvudet i fem minuter och tänkte; nej, jag orkar inte se det här längre, det är ju pinsamt! Hann inte mer än vända på huvudet förrän han lyckades komma till och Izzy vrålade. (Det är så skönt att inte ha grannar i samma hus ibland!)

Under tiden som jag skrivit det här har de parat sig två gånger till. :-)

Äntligen! Trodde väl aldrig att man skulle gå och längta efter att höra ropen och skriken.
Alla jag har pratat med i telefon senaste tio dagarna har löpande honor hemma som vrålar i bakgrunden, och det är mer än en gång jag varit på väg att räcka över luren till Izzy; Lyssna här! DOM kan minsann!
Nåja.. nu trampar hon på. Och i morgon kommer Axl hit från Västerås. :-)

Vår teori om varför Izzy inte börjar löpa (hon borde ha gjort det för två veckor sen enligt våra beräkningar) är att det är för kallt. Att det är mörkt struntar hon i, men kylan däremot, nej, den gillar hon inte tror KG.
Hon kniper.
Det värsta är att man får för sig att hon är mycket väl medveten om hur vi väntar. Hon sitter ju ofta och bara tittar på en, ett av Izzys särdrag, att riktigt spänna blicken i en. Och jag kan ge mig sjutton på att när jag sitter där och jollrar "ska du inte börja löpa snart älskling" så sitter hon och tänker "tji fick du mespropp".
Så jag vet inte... Kylan?
Det kan nog vara att hon bara retas också...

Jodå, Izzy löper. När jag pratade med veterinären om att byta p-piller (helt onödigt eftersom det är samma smörja allihopa) så kom vi efter en stund på att det ju är mörkt ute. Och därför skulle inte Izzy börja löpa om vi tog henne av piller helt. Utan piller skulle vi få en katt som blev på sitt vanliga goda humör istället för grinig för jämnan, och hon borde inte börja löpa igen förrän låt oss säga i februari... Ha! Izzy har inte läst det kapitlet i kattböckerna! Det om att honkatter löper mer sällan på vintern alltså.

Nu har vi istället gått tillbaka till ursprungliga planen. Hon ska paras igen på nyåret. För alternativet är att sätta henne på p-piller igen (som hon blir personlighetsförändrad av och som på sikt förstör hennes chanser att få ungar) eller att ha henne löpande och kissande var tredje vecka.
Än så länge, inne på tredje dagen löp, har vi bara kommit på henne med att kissa på ett ställe - mot det bärbara elelementet i köket. Det står följdaktligen avstängt nu. (Inte helt fel att det är milt ute med andra ord.)

KastratLotus har det väldigt jobbigt med att uppvakta henne. Han får inte vara ihop med henne eftersom vi inte vill att han betäcker henne, men han måste ju sitta vid dörren hela tiden och se efter vad hon gör på andra sidan glaset. Där ligger hon och rullar sig på kinamattan och gör honom så upphetsad att han bräkande måste springa några varv runt ateljen och sen upp på loftet ett par rundor också för säkerhetsskull. Det får Izzy att genast kvickna till och rusa upp på sin sida på andra loftet. Det har en fönsterglugg och där sätter hon sig och yyyyylar tills Lotus går och sätter sig nere vid glasdörren igen. Så fort han är på plats rusar hon ner och kör sin uppvisning på mattan igen. Och så håller de på, hela dagarna.

Det är bara att konstatera att det inte är normalt att ha en grupplevande katt fertil.

Här är en bild från igår på Mulle (som numera heter Frasse) och hans kompis ocicaten Tage.
Frasse och Tage blev kompisar på två dagar.
Det ser ut som om Frasse har funnit sig väl tillrätta i de prickiga armarna.
Foto: Carl R.

I söndags flyttade Mulle. Han har blivit sambo med ocicaten Tage.
Det blev väldigt tomt hemma. Ingen som sätter krokben för en längre när man ska koka kaffe om mornarna. Ingen som pratar med en så fort man går ut i köket. Ingen Mulle som hoppar upp i knät när man ser på TV. Och ingen som spinner oavbrutet. Det är alldeles tyst.

Izzy har fått ett väldigt sjå nu att visa vem det är som bestämmer hemma. Rätt som det är hörs konstiga ljud och då är det Izzy som antingen står och spottar och slår på Tulsa eller så är det Izzy som jagar Tulsa runt ateljén så att pälstussarna ryker. Tulsa tar skydd hos mig. Vi brukar sitta och prata en stund om "den galna tanten", mest för att lugna ner mig tror jag, för Tulsa tar det egentligen med ro. Tulsa tar det mesta med ro.
Izzy var likadan förra kullen när ungarna hade flyttat, satte in all sin koncentration på att visa att det är hon som är ledarhona här. Det lugnade ner sig efter ett tag, så det kommer förhoppningsvis att göra det den här gången också.
Det som är det verkliga problemet är att Izzy inte borde äta p-piller egentligen. Hon blir på ett jäkla humör. Och inåtvänd, svår att få kontakt med. Undrar om katter, som människor, kan reagera på olika sätt på olika p-piller? Ska nog ta och prata med veterinären och se om det kan vara idé att byta sort.

Pia och Sivert har blivit vänner nu. Hon är matfrisk rapporteras det. Drar sig inte för att stjäla hela skinkskivor från nya husse heller.
Jag tror att hon resonerar så att det behövs mycket energi så här i början. ;-)
Hon kommer att kallas Bindi i sitt nya hem.
(Foto: Heidi E K)

Det händer inte så mycket just nu. Eller tvärtom kanske - det händer så mycket att det inte går att hänga med riktigt. De äter och växer och busar. Vildast av dem alla är Trollet. Det finns ingen hejd på vad han hittar på ibland. Han far omkring som en liten projektil, och ibland får jag för mig att syskonen är lite trötta på honom. Eller åtminstone att de är trötta på hans bitande och brottande. Pia ropar på mamma när hon tröttnar. Och Izzy kommer rusande för att se vad som händer, men när hon ser att det bara är Trollet som tuggar på Pias öron så får han hållas. Trollet tror att han har ensamrätt på leksakerna också. Vi introducerar nya saker för dem var och varannan dag (idag var det vippor) och Trollet lägger beslag på dem på en gång, och vägrar släppa taget när han fått bra grepp om något.
Igår var det en pingpongboll som var dagens hit. Den lade Mullvaden beslag på. Han började med att dribbla men sen utvecklade han en helt egen teknik att liksom ha bollen under magen och lägga sig på den, så att han själv nästan rullade över golvet ovanpå bollen på något vis. Det är svårt att hålla sig för skratt ibland, men han såg så allvarlig och koncentrerad ut att jag gjorde mitt bästa att hålla tyst. Ville ju inte förolämpa honom. :-)