izzypizzy

Igår vid lunch kom Axl. Han fick vara ensam ett tag och lukta in sig på Izzys dofter och först vid sju igår kväll satte vi ihop dem utan skyddande nät emellan. Aj vad de morrade åt varandra. Det blev en sen kväll. Man kan ju liksom inte låta bli att vara orolig att de ska ryka ihop istället för att para sig.
Till Axl:s fördel måste sägas att han är oerhört målinriktad. Trots att han inte träffat någon hona tidigare verkade han ganska omgående förstå vitsen med att vara här.
Det blev lite sovmorgon idag. När jag kom in i deras rum syntes inte något tecken på att något hade hänt. Izzy var helt slät i nackskinnet.
När vi satt och åt frukost en stund senare lät det som om någon höll på att möblera om i badrummet, rusade dit för att se vad som stod på men det var bara Axl som äntligen lyckats få ett grepp om Izzys nackskinn. Oj vad besvärligt han har det att komma åt. Izzy är lååååång. Axl är välväxt och maffig, men han är dock bara tio månader, så han får kämpa! Jag stod där och höll mig för huvudet i fem minuter och tänkte; nej, jag orkar inte se det här längre, det är ju pinsamt! Hann inte mer än vända på huvudet förrän han lyckades komma till och Izzy vrålade. (Det är så skönt att inte ha grannar i samma hus ibland!)

Under tiden som jag skrivit det här har de parat sig två gånger till. :-)