izzypizzy

I morse upptäckte jag att Pia är chokladspotted!
När hon var nyfödd trodde vi att hon var brunspott, men efter några dagar började jag hoppas på choklad eftersom hon var så varm i tonen och ljus om nosen. Efter tre veckor hade nosen och trampdynorna mörknat så pass att vi bestämde oss för att hon var brun. Men idag, idag upptäckte jag att hennes trampdynor är rosa nu. (Kottens är mörkbruna.) Hurra!

Vi fotade ungarna idag till hemsidan. Den här bilden på Trollet lägger jag här istället. Är han inte söt? :-)

Igår hade vi besök av pappa Rickis husse och matte. Izzy fick lite ryggmassage av Yvonne, det njuter hon obeskrivligt av. När hon var på parning fick hon ryggmassage flera gånger om dagen, det syntes på henne nu att det nog är en vana hon saknar.

I förrgår hade Izzy's mjukmat (=whiskas på burk med kycklingsmak) tagit slut och Izzy gick och skrek för att vi inte gav henne mat nu, genast, omedelbart, bums! För att försöka lugna henne öppnade jag en påse med RC:s Baby Cat, de minsta torrisarna för kattungar. De brukar nämligen vara omåttligt populära även hos vuxna katter (Izzy har ju ratat torroder större delen av dräktigheten och tiden sedan ungarna föddes). Jag satte ner skålen i hagen och Izzy gick fram och nosade, tog en mun full men gick därifrån igen och fortsatte skrika. Däremot gick tre av ungarna omedelbart fram och började knapra! Så nu får de majsvälling blandat med barnmat fyra gånger om dagen och lite då och då äter de torrisar, som står framme hela tiden. Trollet är den som äter mest torrisar. Eller oftast ska jag kanske säga. Han verkar ha sunda matvanor. Äter en liten stund tills han blir mätt och sen är det bra. Och sen äter han efter tio minuter eller en timma igen. Mullvaden äter tills man tar bort maten för honom. Just nu ser han mest ut som en övergödd hamster i kroppsformen. Med tunna spindelben.
Och Pia... hon är så envis att det inte är sant. Vi bygger högre och högre kant runt hagen men hon lyckas ta sig ut, hela tiden. Vi trodde först att det var Izzy som bar ut henne, men efter att ha ertappat henne på bar gärning med magen hängande över kanten på hagen 60 cm upp i luften så förstod vi att mamma Izzy var oskyldig. Hur hon lyckades ta sig upp var ett mysterium ända tills vi såg henne klättra rätt uppför den lodräta väggen. Masonit. Ett bra fäste tydligen för sylvassa kattungeklor. Så idag ska det bli kloklippnings premiär.

Idag är ungarna fyra veckor gamla. Varför går tiden så fort?
Meningen var att vi skulle introducera "riktig" mat för dem idag men det har inte blivit av. Vi har bara gullat med dem. Och fotograferat. Fotograferingen var en historia för sig. Det är så varmt här inne att vi var tvungna att ta paus mellan varje unge och dricka vatten och ställa oss i fönstret där det fläktade åtminstone litet.
Mulle, som nu fått sitt riktiga namn (Hippy Hippy Shake), gillade inte att bli fotograferad idag. På bilden ovan är han precis på väg att sätta tänderna i mitt finger. :-)
(Sen när jag satte ner honom i hagen igen försökte han hoppa upp på kanten av den och skulle upp till mig igen. Obeslutsam kille. :-))
Arbetsnamnet på Mulle var "Here Comes The Sun", men det passade inte riktigt. Han är för busig och egensinnig och alldeles för lustig. Hippy Hippy Shake passar honom perfekt!
Ungarna har fått namn på H eftersom detta är vår 8:e kull, och alla har fått namn efter låtar av Beatles. Varför Beatles? Jo, mamma Izzy's namn är en Beatles låt. Mormors namn är en Beatles låt. Och mormors far har namn efter ett Beatles album - Magical Mystery Tour.

Ungarna är pigga i värmen, men vi andra orkar knappt med någonting. Pia är så pigg att Izzy stundtals inte vet vad hon ska ta sig till. Igår kilade hon iväg på en sväng över halva rummet, Izzy följde kurrande efter, Pia lekte upptäcksresande. Under en fåtölj upptäckte hon att mamma inte var med längre och började skrika. Izzy höll på att få krupp. När Pia till slut kom fram tog Izzy resolut ett fast tag om strupen på henne och bar in henne i hagen igen. Det lustiga är att hon inte bar in henne i bolådan, utan det räckte att släppa henne på golvet framför bolådan.
Mullvaden har inte varit utanför bolådan lika mycket som de andra. Han sysselsätter sig själv där inne istället; gör kullerbyttor och jagar saker efter väggarna som är osynliga för oss.
Igår ställde vi in en sandlåda, Pia (förstås) och Kotten har varit inne i den och käkat sand. Kotten har även kissat flera gånger, men naturligtvis inte i lådan utan på golvet. Och både Kotten och Pia har varit framme och smakat på vattnet i vattenskålen. I Pias fall var det oavsiktligt, det blev ett väldigt nysande efteråt. Pia smakade också på lite mjölkersättning som vi hade ställt in till Izzy. Så i morgon har vi tänkt att introducera lite fast föda.

Lite oroligt just nu. Izzy har fått för sig att ungarna ska ligga på varmvatten beredaren istället för i lådan. Hon är ganska "vaktig" igen också, speciellt mot stackars Lotus, han får sig ena riktiga råsopar när hon ser honom. Ungarna hade gått upp i vikt mycket litet eller inget alls i går. Förmodligen för att de är så livliga just nu, det är väl därför som Izzy börjat flytta på dem också. Vi bytte inredningen i lådan igår på dagen. Inte bara bäddade rent utan bytte ut hela bädden de ligger i. Det kan vara det också som Izzy inte gillade riktigt. Båda spottarna ser man nu titt som tätt sittande uppe på kanten vid lådans öppning. De luktar på omgivningarna och kikar ut, och sitter och gungar fram och tillbaka. Inne i lådan har de börjat ta på varandra och slå på varandra med tassarna. De har helt olika röster, spottpojken har den starkaste rösten, han tjuter som en siren när man lyfter ut honom. Och han verkar tycka om att göra det också, för att istället för att lugna ner sig efter en stund när han upptäcker att det inte är något farligt så ökar han istället volymen, ungefär som om han försöker ta reda på precis hur högt han kan få rösten att ljuda. Gepardflickan är vänast. Hon ropar några gånger när man tar henne, sen ligger hon tyst i hande och studerar oss istället. Och viftar lite med ögonfransarna. Vi har en känsla av att det där kommer bli en liten fröken som kommer att uttnyttja sitt utseende skamlöst.

Inget nytt att berätta om ungarna. De bara äter och sover. Och fladdrar med öronen i värmen. De är så himla stora! När man tar ut dem ur lådan fyller de redan hela handen. Och så har de börjat titta på oss, och lägger huvudet lite på sned när vi smeker dem över hjässan. De har förresten slutat att fräsa åt oss också, nu snusar de istället av oss när vi håller i dem. Dagens bild blir snapshots från i morse. Lotus sprang ut i morgonfukten och lade sig platt på dynan i soffan på en gång. Varmt! Lotus är ungarnas mormors far.

De går upp i vikt. Två av dem har gått upp 20 g sedan igårkväll, en 11 och en 6. Helt OK. Spottpojken har gått upp 20 utan stödmatning. Han är i gång alltså. Det är lite tystare i lådan nu igen, så det verkar som om de hittat de tuttar de vill ha och är nöjda med. Nu har alla fyra öppnat ögonen helt. Trollet är bedårande! (En liten Heffaklump var det någon som sa. :-)) Gepardflickan är som en söt pralin. Havannan har svansknick. En pytteliten, men den finns där. De har väldigt snedställda ögon. Jag kan inte alls föreställa mig hur de kommer att se ut om fyra veckor, om 10 veckor, eller när de är fullvuxna. De är olika våra tidigare orientalkullar. Till det bättre eller sämre vet jag inte - men annorlunda är de. Och fortfarande lika ljuvliga förstås. :-)

Vi åkte inte till sjukhuset med Izzy igår. Vi fick rådet av två olika djursjukhus att stanna hemma och avvakta eftersom hon är så lugn. Redan tidigt på eftermiddagen började vi själva tro att hon kanske trots allt ÄR klar. Det bulliga under magen verkar vara mjölk, och det lite runda efter sidorna känns nu som stadigt hull mer än kvarblivna ungar. Och ungarna... de verkar vara väldigt på det klara med att än så länge är deras livsuppgift att snutta, snutta och åter snutta. De ser väldigt välutvecklade ut. Rör sig som om de vore en vecka gamla. Det är fortfarande mycket tyst i lådan och när man tittar in så ligger ett par och diar och ett par och sover, och så växlar de om. Ibland kivas de om någon tutte, riktigt brottas med varandra så små de är. Den enda vi än så länge är helt säkra på könet på är den svarta, 131 g:arn, han är en pojke. Två av de andra tror vi också är pojkar och ena spotten kan vara en flicka. Men vi får se. Havannan (chokladen) är lik sin pappa! Och den ena spotten ser ut som en gepard med ett litet runt huvud, lång hals och lång kropp. Vi tog ut dem en stund och kikade på dem igen nyss, den svarta har börjat öppna ena ögat. Tidigt - men å andra sidan gick ju Izzy 68-69 dygn, så så konstigt är det inte.

Nu har de kommit! En svart, två brunspotted och en choklad. Vi är inte helt säkra på att hon är färdig ännu, men om hon inte är det har hon en liten paus, senaste/sista kom för 50 minuter sedan. De är stora! Den största väger 131 g och den minsta 115. De har väldigt lustiga näsor, har fått sin mammas distinkta lilla knöl på nosen. Och långa fötter, och långa tår, och långa ben. Små spindelbarn. :-) Måste gå och sätta mig hos dem en stund igen. KG tog några foton, ska lägga in dem snart. Innan jag går och lägger mig iallafall. Puh!

Izzy gick runt mycket i förmiddags och letade efter ställen. Hon kröp till och med under en madrass och inspekterade läget där. Senare delen av dagen har hon legat mycket under en tjock, tjock yllefilt i en fåtölj. Och ibland har hon kommit ut och lagt sig på golvet för att vi ska sitta och klappa henne på magen och tala uppmuntrande med henne. Just nu ligger hon och söker stöd hos Lotus och Tulsa. Lotus tvättar henne. Tulsa låter henne ligga med huvudet inborrat mot hennes hals. Denna väntan... Blir nog inte mycket sömn i natt.

Vilken miss! Kollade almanackan igen, hade glömt att räkna en dag, så det är dag 67 idag om man räknar andra dagen de parade som dag 1. Nåja... Inget har hänt ännu. Igår var vi borta ett par timmar mitt på dagen och då hade hon bäddat runt ordentligt i bolådan. I går kväll var vi ganska säkra på att det skulle komma under natten. Hon såg väldigt koncentrerad ut och det skalv lite i pälsen på henne. Magen har inte sjunkit ännu, hon äter... Hon är inte alls orolig utan väldigt lugn. Ungarna rörde mycket på sig i går. Bara att vänta.

Vi vägde Izzy idag, nu väger hon 4,8 kg. Det innebär att hon har gått upp 1,4 kilo sedan hon kom hem från Ricki, hannen. Vilket betyder att om man räknar med att hon ökar 250 g i vikt per unge under dräktigheten (som det står i böcker att man ska räkna, och som brukar stämma) så har hon 5,6 unge. Magen har inte sjunkit ännu, så vi börjar inte vaka ännu. Hon är än så länge precis som vanligt. Men hon har börjat sova i husses säng. Ett tecken på att det närmar sig kanske, att hon vill ha sällskap?

Lugnt och stilla. Izzy är inte ute lika mycket som Lotus o Tulsa, hon föredrar fortfarande sin röda snurrstol på kontoret. Hon är inte fullt lika påstridig längre när det gäller maten, men i natt väckte hon KG klockan ett och skulle ha mat. Hon satte sig på hans bröstkorg och stirrade på honom tills han vaknade. Hon verkar vara ganska jämntjock, så vi tror (läs: hoppas) att det blir fyra ungar. Bolådan har vi tagit fram, det var redan för någon vecka sedan. I den går Tulsa in och sätter sig ibland. Och Lotus sitter där också, och lurpassar på tjejjerna när han är på det humöret. Vi ska bädda ordentligt till helgen. Hon borde inte föda förrän tidigast på söndag, men förra gången gick hon till dag 67 och det är på tisdag. Vi får se. Håll tummarna att allt går bra!

Ungarna har rört sig väldigt mycket idag. De spelar nog fotboll där inne. :-)