izzypizzy

Den senaste veckan har det varit mycket lugnt. Inget alls har hänt egentligen. Ungarna äter och sover. Enda orosmomentet var i måndags när Izzy absolut skulle bära in Kattis till mig när jag satt och jobbade. Tre gånger under en timma kom hon och lämnade Kattis vid mina fötter när jag satt vid datorn. Men hon blev lugn igen när jag satte mig en stund vid bolådan och berömde henne för hon duktig hon var. Det ska man ju inte glömma nämligen när man har en hona med kattungar hemma - hon är omättlig när det gäller beröm. :-)

Tulsa har sluppit dränröret. Vi lyckades inte få bort det själva så det blev en ny tur till veterinären i tisdags. Det såg fint ut och det verkar inte vara någon infektion. Däremot kommer Tulsa att som det ser ut få en aning knölig svans framöver. Det hade bildats död köttvävnad kring infektionen som veterinären var tvungen att ta bort när hon tömde bölden och därför är nu Tulsas svans lite smalare just där infektionen var.
Det enda jobbiga är att hon reagerar på Baytrilen. Hon blir illamående av den och har kräkts nästan dagligen sedan hon började kuren. Bortsett från det är hon samma glada frimodiga Tulsa vi är vana vid.


Världens vackraste och duktigaste mamma...  ;-)

Izzy med bebisarna idag.
Det är väldigt tyst i lådan. Det är bara när Izzy kommer tillbaka efter att ha varit ute och ätit lite som de piper en stund, sen blir det knäpptyst igen. Med tanke på hur bra de gått upp i vikt tolkar vi det som att de är väldigt belåtna därinne, de sover eller äter varenda gång man kikar in.
Vikten är nu 194 g för Kattis. 232 g för Klumpen (kille) och 230 för prickpojken.

Prickpojken (reserverad).


Kattis.


Klumpen. (Nej, jag lovar, han ska inte få heta Klumpen... men han är så kraftig!) Till salu.

Idag var vi hos veterinären med Tulsa. Hon har fått en ny böld (eller var det den gamla som flyttat på sig?) och denna gång var det bäst att dränera den. Efter tre timmar fick vi hämta hem henne. Fortfarande vinglig av det lugnande medlet och med svansen i ett stort bandage.



Inte kul att vara kisse då.

På eftermiddagen blev det lite bättre. Lotus är en gentleman mot sina damer och gör som vanligt sitt bästa för att de ska må bra. Bästa sättet att trösta knyttet är att hålla sig nära.




Ungarna går upp i vikt som de ska. Idag har prickpojken ökat i vikt så att han nu väger mest av dem.
Kattis har öppnat ögonen hon också.
Prickpojken är reserverad. Han är alltså till salu fortfarande eftersom tingningsavgift ej är erlagd, men intresse är visat.

Kidsen mår bra. De ökar i vikt och nu har också Pricken öppnat ögonen.
I morse när jag steg upp var två av dem försvunna. Inne i bolådan låg i ensamt majestät Izzy utsträckt med Klumpen (den stora killen) smackande vid tuttarna. Oj vad de hade de skönt.
Efter att ha rotat igenom bolådan och sedan börjat vända på soffkuddar och tittat under byråer och bokhyllor tittade jag ännu en gång i bolådan, och inne i ena hörnet, invirade i ett lakan - ja liksom inslagna som i ett paket ungefär - låg de andra två och sov så gott. Tätt, tätt ihop. Undrar hur länge de legat så egentligen. Kan ju varit hela natten.
Suck! Korkade mammakatt! ;-)

Nedan en nytagen bild jag fick häromdagen på en släkting.
Det är S*Limericks Please Please Me, SIA c21. Lilatabbymaskad alltså. Hon kallas för Klio och är ungarnas farmors mormor. Mamma till vår Tulsa.


Foto och ägare: Kerstin & Leif Bergqvist

Jag tror det tär på ens krafter att ha kattungar i huset.
Min man går omkring här med pyjamasbyxorna bakochfram... Lite trött eller?

Tvåan, kille.



Trean. Kille?



Kattis, flicka.

Allt lugnt.
Vitisen, som fick en dramatisk start i livet med en timmas frottering och hjärtmassage eftersom han/hon föddes helt livlös, ligger nu och diar sin mamma precis lika lugnt och gott som de andra två.
Vi är inte längre rädda att den ska tappa livskraften. Inte på grund av sin start i livet iallafall.
De har alla tre gått upp i vikt redan.

Pixie (S'Concinnus Rocket Queen) i Uppsala har också blivit mamma. De två ungarna föddes igårkväll och är pigga och fina. Mamma Pixie är lite trött, det blev en utdragen förlossning som slutade hos veterinär, men inget kejsarsnitt behövde göras.

Det är klart. Från första värken till sista ungen tog det ungefär två timmar.
Vikt: Bebis ett 116 g. Bebis två 136 g (!!). Bebis tre 122 g.
Skriver mer sen. (Vi är inte helt säkra på att ettan - vitisen i mitten på bilden - klarar sig.)
Vitisen har förresten färg på trampdynorna redan, så vi gissar på brun eller bruntabbymaskad.
Siames två har ingen färg på trampdynorna alls.
Orientalen är brunspott.

Det har inte hänt något än. Izzy verkar ändå som om det börjar närma sig tycker jag. Igår låg hon sov hela eftermiddagen med Lotus och Tulsa och hon är noga med att kolla vad jag o KG gör hela tiden.
Just nu äter hon. För tredje gången denna morgon.

Pixie i Uppsala har inte heller fött ännu. Hon är rund som ett klot meddelas det.
Denna väntan...

Nu har det lugnat ner sig. Läget var oförändrat hela torsdagen och det blev samtal med ännu ett djursjukhus på kvällen för att se vad de tyckte, men de sa samma sak som de andra; avvakta.
På fredag morgon var Izzy lugn och det kom inte så mycket vätska alls. Framåt eftermiddagen/kvällen satte det igång igen och hon hade ett par kraftiga sammandragningar. Efter det rörde hon sig inte ur fläcken så vi plockade fram alla grejjor och satte oss bredvid henne och pysslade om henne. Ännu en timma senare hade fortfarande inget hänt så KG gav henne lite mjukost på tub (som hon slukade) och jag ringde Bagarmossen för att säga att nu kommer vi in. Bagarmossen hade en telefonsvarare på som sa att de inte hade tid att tala med nya patienter (!), försök senare.
Izzy krystade tre gånger och ut kom ett litet ofullgånget foster.
Ganska omedelbart det var ute så blev hon som en ny katt. Uttrycket i ögonen ändrades och hon gick upp på en gång och drack mängder med vatten och slukade en skål kattmat. Jag satt uppe och vakade några timmar till, men hon låg och sov så lugnt så jag gick och lade mig också.
Hela gårdagen var lika lugn. Hon är precis som innan allt började. Hon vätskar ingenting, äter helt normalt och jagar Tulsa när hon kommer för nära. Hon ligger och solar i fönstret eller kommer upp i soffan och ligger i knä.
Nu hoppas vi att de som är kvar där inne mår bra och kommer ut som de ska när de är färdiga, om någon eller några dagar. På torsdag sitter det ett kryss i almanackan, men nu får de komma när de vill - det är ju ändå dag 63 idag. Puh!

---

Senare:
Glada nyheter från Norge. EC S*Concinnus Bayana Buluu Kapa (Famous Blue Raincoat på swahili) har blivit mamma i natt. Födda är tre lila orientaler. :-)


Foto: Geir Arweng

Vaknade av att det var blött o kallt i sängen. Izzy har krafsat hela natten, men det har hon ju gjort i flera veckor, så det har inte oroat mig. Men nu var det blött och lite blodblandat. Precis som det brukar vara innan de börjar. Jag tycker inte att det var tillräckligt blött för att det skulle vara vattnet som gått för första ungen, men å andra sidan var det flera blöta fläckar på golvet också...
Ringde veterinären, hon stod och opererade så vi talade via ombud, men hon höll med. Det har börjat. Nån unge har nog släppt redan. Skit!
Izzy är relativt lugn. Dvs. hon vankar av och an här, men hon har ätit, varit på lådan och det syns inget där bak på henne. Hon är inte vidgad alls. Vad ska hända? Avvaktar under dagen. Fortsätter hon att vara lugn så är väl allt väl, men vi får ställa in oss på minst en död unge. Och börjar hon så börjar hon. Ena bolådan bäddade vi rent i morse, ska gå och lägga ut lakan och handdukar på andra ställen oxå så att hon har platser att gå till och bädda på om hon vill.

näe... nu är hon lite kladdig där bak... tvättar sig...
skit, skit, skit!! Förra gången födde hon på dag 69 och första gången på dag 67. det här kommer aldrig gå vägen. :-(

---

Senare:
Klockan är 15.20. Pratat med djursjukhuset också. Anne-Marie Nilsson jobbade idag, hon tyckte också att vi skulle avvakta. Med lite tur är det bara en död unge, och den och resten kommer ut av sig själva och friska. Vi får se. Ett tag var det oroväckande lugnt i magen, men nu har vi känt det röra sig igen, iallafall på ena sidan. Det kommer lite vätska fortfarande, men den är helt genomskinlig med lite blod i (ljusrosa alltså) och luktar ingenting.
Izzy ligger i soffan under överkastet. Krafsar runt en del men har inga värkar än. Ska lägga mig hos henne en stund.