Dag tre
Kidsen mår bra. De ökar i vikt och nu har också Pricken öppnat ögonen.
I morse när jag steg upp var två av dem försvunna. Inne i bolådan låg i ensamt majestät Izzy utsträckt med Klumpen (den stora killen) smackande vid tuttarna. Oj vad de hade de skönt.
Efter att ha rotat igenom bolådan och sedan börjat vända på soffkuddar och tittat under byråer och bokhyllor tittade jag ännu en gång i bolådan, och inne i ena hörnet, invirade i ett lakan - ja liksom inslagna som i ett paket ungefär - låg de andra två och sov så gott. Tätt, tätt ihop. Undrar hur länge de legat så egentligen. Kan ju varit hela natten.
Suck! Korkade mammakatt! ;-)
Nedan en nytagen bild jag fick häromdagen på en släkting.
Det är S*Limericks Please Please Me, SIA c21. Lilatabbymaskad alltså. Hon kallas för Klio och är ungarnas farmors mormor. Mamma till vår Tulsa.
Foto och ägare: Kerstin & Leif Bergqvist
I morse när jag steg upp var två av dem försvunna. Inne i bolådan låg i ensamt majestät Izzy utsträckt med Klumpen (den stora killen) smackande vid tuttarna. Oj vad de hade de skönt.
Efter att ha rotat igenom bolådan och sedan börjat vända på soffkuddar och tittat under byråer och bokhyllor tittade jag ännu en gång i bolådan, och inne i ena hörnet, invirade i ett lakan - ja liksom inslagna som i ett paket ungefär - låg de andra två och sov så gott. Tätt, tätt ihop. Undrar hur länge de legat så egentligen. Kan ju varit hela natten.
Suck! Korkade mammakatt! ;-)
Nedan en nytagen bild jag fick häromdagen på en släkting.
Det är S*Limericks Please Please Me, SIA c21. Lilatabbymaskad alltså. Hon kallas för Klio och är ungarnas farmors mormor. Mamma till vår Tulsa.
Foto och ägare: Kerstin & Leif Bergqvist
Kommentarer
Trackback