izzypizzy

Idag är det så grått, så grått ute.
Lotus o Tulsa ligger bara och sover.

Vilken konstig dag det här varit. Inte vår dag tror jag. För när jag skulle spara och publicera dagens inlägg nyss så försvann allt och bloggen bad mig skriva in mitt lösenord på nytt. Bara två timmars arbete åt skogen. Vi tar en sammanfattning istället; Dagen började med att två kvinnor kom och störde i morgonkaffet och bad att få låna vårt plommonträd. De skulle hänga en dusch i det. Efter förklaringen att de höll på med ett reportage till tidningen Lantliv så fick de göra det. Och sen var det full rulle utanför ateljen hela dagen. Lotus, Tulsa och Izzy tyckte att det var jättekul. Speciellt Lotus, han stod och sträckte på sig inne i voljären och försökte göra sig så stilig som möjligt. Det är en egenhet han har - att visa upp sig så fort det finns medelålders kvinnor som pratar mycket i närheten. Vet inte om han tror att han står på domarbordet och ska bli nominerad till panel. Jag testade att lyfta upp honom och han föll direkt in i nu-är-jag-minst-en-meter-lång posen. Snyggt Lotus! Synd att stylisterna inte såg dig. :-) När alla vimlande kvinnor försvunnit utanför porten gick vi ut för att avsluta arbetsdagen med en bit mat i solen. Då kom två herrelösa hundar som vi inte lyckades locka bort. Den ena försökte t.o.m hoppa upp på bordet och ta mat från våra tallrikar. Det slutade förstås med att en av dem upptäckte att det var katter i närheten och attacken blev allt annat än diskret. Tvärtom ganska våldsam. Katterna sprang som tur var in och blev lugna så fort de inte såg hunden längre. Ibland är det så enkelt att en fara som inte syns inte finns. Min introduktion till vår nya granne kunde dock ha blivit bättre. För att göra en lång historia kort så hade hon reagerat på samma sätt som jag häromkvällen när hon stötte på jättestor vildsvinsgalt som närmade sig hennes hästar. Hon började skrika för att hon blev så rädd, med resultatet att både hästar och hundar blev oroliga. För att hon skrek. Nu har det gått några timmar och inte syns det på katterna att de stått och studerat stylister och fotografer hela dagen, eller blivit attackerade av en styvsvansad terrier med ståpäls. De ligger och sover. Izzy ungar har fortfarande gruppspel där inne i magen och vi är övertygade om att minst två av dem är proffs. Och jag vet nu var de vita hästarna kommer ifrån och var de två herrelösa hundarna bor - men jag innerligt glad att denna dag slutar med att One In A Million har hittat sin nya ägare. Den lille parveln klättrade upp i sin blivande husses knä och vägrade sen flytta sig. Han visade klart och tydlig att "detta knä trivs jag i, här vill jag vara". Jag får en klump i halsen.

Dag 31 Den här bloggen ska handla om orientalen Izzy och hennes väntade ungar. Det känns lite smånervöst, tänk om något går fel? Tänk om hon får missfall, föder vanskapta ungar, alla blir sjuka och dör? Tusen saker kan hända men med varje ny kull som föds lär man sig något nytt. Det här är Izzys andra kull och förhoppningsvis har också hon lärt sig något sen sist. Förra gången hade hon för svaga värkar och det tog nästan två timmar innan hon födde första ungen. Det blev totalt fem stycken men tre hade hunnit dö innan de kom ut. De hade förmodligen kvävts. Nu hoppas vi att det ska gå snabbare denna gång. Så här långt har allt gått enligt skolboken. Hungrig blev hon redan efter bara ett par dagar hemma. Rosa tuttar kom efter 3 veckor. Nu vilar hon ganska mycket och tycker om att ligga lite ifred på dagarna. Ofta lägger hon sig vid fönstret inne på mitt kontor. Lotus (siames) och Tulsa (siames) låter henne vara ifred. Men när husse går in i köket blir det liv i allihopa, då rusar alla efter och Izzy ställer sig och skriker uppfodrande vid kylskåpsdörren. Helst ska hon få någon godbit direkt vid dörren, och Lotus och Tulsa får sitta nere på golvet och sukta. Kommer Lotus för nära kan han få en örfil. Förmodligen kommer mycket att handla om mat den närmaste tiden. Dagens foto är taget vid middagen. Vi var lata och åt bara en tomatsallad med lite bröd och mortadella. Izzy har vant sig vid att få något när vi äter. Hon väntar tills KG sticker till henne något (ja, oftast väntar hon iallafall - ibland försöker hon knycka mat från gaffeln), och mortadella smakade väldigt bra. (Jag tror att KG hann smaka lite själv innan den tog slut. :-) ) Den andra bilden är på Lotus. Han sticker upp huvudet och räcker vacker tass. Oerhört väluppfostrad!