izzypizzy

Titta på den här blå lilla sparven! :-)



Det är S*Qetesh Xev, dotter till vår S*Concinnus Rocket Queen och S*Oano Ramses.
Med på bilden är brorsan Lexx, som är tingad redan han också, och mamma Pixie.
Bilden är tagen av deras uppfödare Ulrika Broström.

Tjoho! Sol i Stockholm i dag! Har knökmycket jobb så den får jag inte njuta av alls tyvärr.
Nu ska jag sätta mig och rita kämpestarr, lemurljus och påfågelblomster. Och när det är klart ska jag rita blåkjolad fuchsia, snöflinga och kompakt rosenskära.

I morgon har Siames & orientalgruppen årsmöte och jag ska dit och träffa folk jag inte sett på länge.
Rösta fram en ny styrelse kanske. Äta lunch med alla trevliga människor. Och lyssna på ett - förhoppningsvis - nyttigt och intressant föredrag av Bodil Ström-Holst om Kattens snuvor.
Så bäst att jobba på med andra ord, så att jag kommer iväg i morgon.


Måste bara berätta att min brorsdotter har börjat blogga också.
Besök henne här:

Vi har vår ateljé i närheten av Sturehov Slott, 3 mil sydväst om Stockholm. Slottet ligger precis vid Mälaren och ner till vattnet och bryggan leder en allékantad gångväg. Det är ett populärt ställe att promenera på både för Botkyrkabor och Stockholmare ute på söndagsutflykt. På somrarna ligger här fullt av folk och solar på gräsmattan. Familjer har picknickorgarna med sig. Barn leker med bollar, killar kastar frisbee, det doftar av grillat.
Men vad är det för fel med den här bilden? Bortsett från att det inte är sommar än då förstås.
Det finns ingen gräsmatta längre?
Vi har sedan några år vildsvin i skogarna här omkring, och så här ser det ut precis överallt nu. I skogen har det sett ut så här redan ett par år, det finns inte längre bär eller svamp, och man kan inte gå någonstans utom på de gruslagda gångvägarna. Är det brist på föda i skogen som gör att de söker sig till de stora gräsmattorna här, eller tycker grisarna bara att det är extra kul att böka där människorna där?
Visst ser det förfärligt ut?

Mitt älskade kryddland har varit hårt ansatt av sork i fem år nu, såpass att jag gett upp att odla längre. De få saker som inte redan är uppätna lever som på nåder, och varje vår är det nya kratrar i landen, och i gräsmattan vågar man inte gå för att det är farligt. Jorden är helt underminerad av gångar och jag är rädd att bryta en fot eller ett ben.
Sorkar och rådjur (och mördarsniglarna förstås) anses vara de värsta trädgårdsmarodörerna, de som vi människor hela tiden försöker att komma på nya sätt att få bort. Nu lägger jag officiellt vildsvinen till den listan. De är för närvarande bara ett tiotal meter från mitt sparrisland (dvs det som är kvar av sparrislandet efter sorkarnas framfart), och jag börjar undra vad det är för mening med nåt, överhuvudtaget. Ska jag bara kunna odla inne i katternas nätinhägnade rastplats? Och vad ska jag odla då? Inte något utan taggar iallafall, för det är nog bara taggiga växter som vår Lotus lämnar ifred. (Tulsa däremot smakar gärna även på kaktusar, vilket alltid gör mig lika nervös eftersom hon brukar salivera något enormt i flera dagar efteråt.)

Idag startade Trädgårdsmässan i Älsvjö. Igår när jag var där var de flesta montrarna fortfarande under uppbyggnad, men att det fanns en del guldkorn - som vanligt - gick det inte att undgå att märka. Jag undrar om det är så jag ska få umgås med trädgård framöver, att bara få se hur underbart andra har det, och aldrig få uppleva det själv. Men för mig räcker det nog inte med bilden av en trädgård, jag vill känna på den. Jag måste få rota i jorden, ta i den, gräva i den. Jag vill rensa ogräs, se självsådda frön gro, beskära träd, plantera, kompostera.
Hur gör man det med både sork och vildsvin i sin trädgård? (Säger jag M-Ö-R-D-A-R-S-N-I-G-E-L högt så flyttar väl även de hit.)
Nee, usch vad trist det är.

För att göra tillvaron ännu mer dyster så var det helt vitt ute igår. Kritvitt. Det enda positiva med det var att jag kom att tänka på en gammal åttiotalsdänga med Prince, Sometimes it snows in april. Det fick mig att en aning nostalgisk börja rota på vinylhyllan - och - medan skivspelaren snurrade sina hemtrevliga 33 (och jag funderade på vem Christoffer Tracy egentligen var) bläddrade jag lite på måfå i ett engelskt inredningsmagasin. Där stötte jag på en artikel som handlade om att vi använder för mycket kemikalier i hemmen. Att man t.ex kan använda bakpulver till att ta bort kalk på metallen i badrummet istället för moderna rengöringsgifter. Och att man ska vädra istället för att tända doftljus (ids inte ens kommentera just det). Och vad står det mer, jo, att brittiska undersökningar visar att så mycket som 10% av vikten i en två år gammal dunkudde betår av döda kvalster och deras avföring! Jag har alltså mitt huvud, flera timmar varje natt, på kvalsterbajs! Usch!

Nej, dags att förtränga alla otäcka odjur.
Tänk positivt Iann.



En väldigt positiv sak är hur fint det blir när man använder nya kompostkvarnen. Inte bara är den lättskött, den är noggrann och relativt tystlåten också. Fliset som blir använder man som kompostströ (det ska påskynda hela förmultningsprocessen) eller så kan man använda det som jordtäckare i rabatter eller krukor.
Eftersom vi just nu inte har några rabatter att tala om så får det bli jordtäckning i krukor. Inta bara bra för växterna som får behålla fuktigheten i jorden bättre, utan även estetiskt tilltalande för ögat.
Sånt tycker jag om.

Nya bilder på S*Concinnus Honey Pie från Heidi i Norge.
Bindi är helsyster till Kinesen, Khanen och Cixi, men född i en tidigare kull.
Fin ögonfärg. Fin varm färg i pälsen.


Foto: Heidi Kruse

Bindi blev mamma 2007 och fick ett par riktigt söta ungar. Bilder på dem finns på N*Longitude's hemsida.


I stugan har det varit vår i tre dagar. Dörren ut till glasverandan har kunnat stå öppen på förmiddagarna och Izzy är inte sen att utnyttja tillfället att lägga sig och sola.


Izzy kastrerades veckan innan påsk. Hon har haft fyra kullar med totalt 12 ungar och vi anser att det får räcka. Izzy är en jättebra mamma. Hon har fött själv utan några komplikationer för egen del och fått stora fina ungar som hon uppfostrar exemplariskt. Men hon har ett jäkla humör. De senaste två kullarna har hon inte låtit någon annan katt komma i närheten av sig eller ungarna, och det har sen tagit tid för oss att introducera våra andra katter för henne igen. (Våra andra katter - låter som om vi har en hel farm hemma - läs Lotus och Tulsa.)
Vår förhoppning är nu att hon ska bli lite lugnare och inte fullt lika hormonstinn som tidigare, så att alla katter kan gå tillsammans jämt, och inte bara när hon inte har ungar och/eller löper.
Fortfarande vågar vi inte lämna dem helt utan uppsikt - det växer liksom ut horn i pannan på henne ibland när hon ser morfar Lotus. ;-)

En rolig, eller tråkig, effekt av kastreringen är att hon blivit som ett plåster. Jag får inte göra någonting utan hennes sällskap. Hon ska sitta i knä och bli klappad hela tiden. Och pratar jag inte med henne samtidigt så stirrar hon på mig tills jag säger något. Helst ska jag tala om för henne hur vacker hon är, det tycker hon om att höra. (Men å andra sidan - vem gillar inte att höra det? ;-))

---

Jaha, då ska vi knyta ihop detta inlägg lite snyggt då...

En till bild kanske? La Bell skickade ett foto på vråltjusiga bucklan Flipp fick som Årets Katt i SVERAK. Han hamnade på fjärde plats ungdjur/junior. Grattis Flipp!! :-)

Foto: Jill Back

Och så en länk till. Till Siames i focus, som har Sivert som aprils månadskatt.
Sivert är sambo med Bindi i Norge, och jag är så himla förtjust i honom.

Slutligen; till alla läsare av detta inlägg - ni är VACKRA! :-)))))))))