izzypizzy

Normalt brukar man känna tydligt när kattungar är i den här åldern att det verkligen är dags för dem att flytta. De utvecklas i ett rasande tempo och behöver utmaningen en flytt innebär. Och de behöver komma bort från sin mamma.
I Pu-Yi's fall känns det inte riktigt likadant. Det tog fyra dagar efter syskonens flytt för honom att acceptera den nya situationen, den att vara ensam kvar. Efter de fyra dagarna har vi blivit hans syskon istället. Det är inte att han är omogen, inte alls, men han verkar inte riktigt förstå att vi är matte och husse. Han leker med oss som om vi är andra katter. Bits och brottas och jagar efter oss i vild galopp. Han väntar sig att vi ska brottas tillbaka och helst skulle vi nog jaga efter honom upp på takbjälkarna också. Hans mamma har släppt det mesta av mamma-rollen nu men ställer upp på lite vilda race emellanåt. När mamma sökes kommer han till oss istället även i det fallet, vi ska pyssla med honom när han ligger utsträckt och vill ha närhet. Klappa om honom och fixa med honom, massera öronen, masserna fötterna, stryka honom över huvudet, klappa honom på magen.
Så han söker kort sagt ett hem med omåttlig kärlek över till honom. Hans sällskapstörst är enorm.



Jag började slipa en möbel igår. Efter 20 minuter var jag tvungen att ge upp. Pu-Yi satt bredvid mig med båda framtassarna på handen som höll slipklossen och helt gravallvarlig följde han med i rörelsen när jag drog den fram och tillbaka. Jag flyttade inte på honom, eftersom jag var så nyfiken på hur länge det skulle dröja innan han tröttnade, men det var som sagt jag som gav upp. Efter maten hjälpte han KG att diska. Han satt på diskbänken och doppade tassen i diskbaljan varje gång KG doppade ner diskborsten. På kvällen hjälpte han mig att sortera garner. Han kontrollerade varenda färg och vartenda nystan. Till slut lade han sig i mitt knä när jag började virka, och för varje gång jag bytte färg lät han framtassarna lojt dra över tråden, ja, han höll i den åt mig helt enkelt. Han såg väldigt, väldigt nöjd ut.



En vacker liten profil har han också, killen.