izzypizzy

Gick ut från kontoret för att koka en kopp te, och mitt på golvet sitter en mus och sniffar i golvspringorna.
Samtidigt som jag får syn på den får även Tulsa upp ögonen för att något rör sig på golvet som inte brukar röra sig där. Hon hoppar ner från platsen under smågrislampan och sätter sig bredvid musen och tittar på den.
I gott och väl fem minuter.



Tulsa vet inte vad hon ska göra, musen rör ju egentligen bara på morrhåren, och steppar lite sidledes då och då.
Jag står där jag också, som ett fån, och undrar jag med; vad ska vi göra nu egentligen?
Musen börjar gå omkring där på golvet framför oss. Fram och tillbaka, med nosen nere i golvspringan.



Ringer maken.
"Du, det är en mus här som går med huvudet på sned och som inte vill springa och gömma sig - vad gör jag"
"Jag sitter mitt i en föreläsning! Ta ett par handskar! Släpp ut den!"  Klick.

Hmm...
Tulsa lade sig.
Jag kokade te.
Konstaterade att trädgårdshandskarna var försvunna och upptäckte sen äntligen, efter en dryg kvart, att musen slutligen gått sin väg.

Himla märklig mus...