izzypizzy

Det är mer eller mindre hopplöst att försöka fota ungarna just nu. De är bara skarpa när de sover.
KG har inte haft tid att fota med sin kamera (som är snabbare än min) så ni får hålla till goda med mina suddiga Ixus-bilder.



Är de vakna ser det mest ut så här hela tiden. Bråk och jagande och klättrande överallt.
Jag har blivit en populär klätterställning. Rätt som det är sitter det tre vildar på ryggen som det inte går att få tag på, de är fenomenala på att sätta sig precis rätt utom räckhåll.
De går under betäckningen "fästingarna". De klistrar sig fast på benen på en och är sen omöjliga att få loss. Värst är när de inte klättrar på byxorna utan på mina bara ben. I morse klättrade både Pricken o Kattis upp innuti pyjamasbyxan innan jag hann hindra dem. Eftersom de väger litegrann nu gör det rätt ont. Men de trillade ner ganska snabbt. Jag skrek...

De har nu fått sina namn.
Det här är S*Concinnus Angel



Han skulle hetat nåt betydligt häftigare var det tänkt. Men det passade honom inte. Han är mattes ängel. En glad och busig liten skit som alltid hoppar upp och lägger sig i knät en stund innan han börjar bråka med syskonen. Han är den som alltid blir mest oskarp på bilderna. Hans energi skulle räcka till två kattungar tror jag.

Bästa buskompisen är Kattis, S*Concinnus Sister Midnight.



Kattis är väldigt feminin och är först med allt. (Utom att gå på lådan - den vägrar hon hårdnackat att använda.) (Har visst fått lite av mammas temperament o envishet.)
Tjejjerna verkar nästan alltid vara mer försigkomna. Kattis sitter och tittar och funderar och kommer på saker som att om man klättrar via kökshandduken så kommer man upp på diskbänken. Killarna ligger kvar nere på golvet och är nöjda med att anfalla handduken från sidan och bita den i kanten.

Och så har vi S*Concinnus The Passenger



Klumpen. Han är cool. Lite sävligare än de andra två trollen. Han är stilig också. (Lite Clark Gable över honom på något vis... ) (Clark Gable i Gone with the wind, inte Clark i The Misfits förresten.)
Här nedan har han somnat i solen.



(Vad jobbigt. Varför kom jag på det där med Clark Gable? Nu kommer jag börja tänka på honom som Clark. Men det är klart - det är väl bättre än Klumpen.)
Klumpen Clark är till salu.

Ungarnas namn kommer denna gång, precis som tidigare kullar, från musik. Det är vår I-kull. I som i Iggy. Namnen är låttitlar.

Bilder med tema Clark

Gubben rockar än men det var bättre back then

Igår ställde "Kottens" ägare ut honom för första gången. Utställningen var i Sollentuna och arrangerad av Top Cat.
Kotten blev Bästa hane. Bra jobbat av "vår" lille pojke, som precis gått upp i vuxen klass.
Han var fantastiskt duktig hela dagen, spann och spann och pussade domare Louis Coste på munnen. :-)
I panelen röstade även domare Gianfranco Mantovani på honom.
Kotten föddes i Izzys förra kull. Pappa är IC San-T-Ree Maverick, OSN b.




Ungarna har börjat röra på sig ordentligt inne i bolådan nu. Izzy är lite nervös, men det verkar som om hon trots allt uppmuntrar dem, för hela kvällen igår satt hon utanför bolådan och lockade på dem.
I natt vaknade jag vid tvåtiden av att hon började släpa runt på Kattis. Två gånger bar jag tillbaka henne till boet, men sen gav jag upp. Så vid fyratiden hade jag tre kattungar och mamma katt i sängen under täcket.
Jag vet inte hur det går till, men små kattungar är precis lika duktiga som stora katter på att hamna precis där de vill i sängen. Första gången jag vaknade låg lilla Pricken uppe på min axel med sin nos mot min näsa och de långa benen utsträckta mot min kind. Inte gick det att flytta tillbaka dem till lådan då.
När väckarklockan ringde satt Izzy bredvid min huvudkudde och såg oförskämt nöjd ut. Ungarna låg allihopa vid min sida, på rad, och med täcket uppdraget just precis så att bara deras små huvuden stack fram.

Klumpen på bild ovan.
Ibland kallar vi honom Björnen också. Han har börjat utveckla en del later. Blandannat så verkar han rätt lat - när man stoppar in handen i lådan rullar han runt på rygg och så ska man gnugga honom på magen eller på kinden. Och så ser det ut som om han ligger och ler åt oss. :-)

Kattis är rätt livlig. Hon är fortfarande minst av dem, men så är hon ju den väna tjejjen också.
Jag har visst glömt att skriva att hon ska flytta hem till sin pappa Axl. (Ja, han är kastrerad!)

Pricken är framåt. Han försöker springa mot oss när vi sticker in huvudet i lådans öppning, men det där med att springa går inte så bra ännu när man bara är nitton dagar gammal. Men han försöker iallafall.
Han har haft lite torrt fnas i ena ögat några dagar. Idag var andra ögat lite geggigt, så efter en konsultation med veterinären satte vi in chloromycetin. Vi har torkat rent med saltvatten sedan det började men det verkar inte räcka.
Hoppas att inte alla tre ska få det nu.

Pricken


Och Tulsas svans läker så fint. Nu är det helt torrt och bara ett par stora skorpor.
Tulsa är så fantastisk - hon håller knappt på med såren alls. Det måste ju klia enormt; tråden sitter kvar (det är en sån där som ska försvinna av sig själv) och hur sårskorpor brukar klia vet man ju själv, men enda gången jag egentligen sett henne pilla är om jag klappat henne och råkat komma åt svansen. Då ska hon kolla att allt sitter som det ska där bak.