12 veckor
Ja, tiden går...
Nu är även Klumpen tingad.
Nu är även Klumpen tingad.
Födda 25 juni
På morgonen i förrgår födde Molly. Det blev bara tre, men oj vad fina och duktiga de är. 108 -110 g var födslovikten.
De snuttar och donar som de ska och Molly är förstås den stoltaste mamman i universum. Hon är så duktig. Klarade av allt själv precis som förra gången.
Först föddes en chokladfärgad flicka.
Och sen kom det två pojkar.
En blå:
Och en svart:
Snart dags för Molly att föda
Nu är det bara några dagar (tror vi) tills det är dags.
Molly är inte lika tjock som förra gången och det ser väldigt jämnt ut på båda sidorna, så vi gissar på fyra ungar.
Sambo och pappa till ungarna, Svante.
S*Concinnus Treat Me Nice
Jag har fått nya bilder på Nisse, Tulsa och Ozzy's stiliga son. Kastrerad sedan ett bra tag nu, men lika vacker fortfarande. Vad säger du Kerstin - är han inte lite lik Smirre också?
Och så har han fått pappa Ozzy's tydliga tabbyränder...
Foto: Yvonne Frisén
(Titta på den imponerande hoya-samlingen i fönstret!)
Och så har han fått pappa Ozzy's tydliga tabbyränder...
Foto: Yvonne Frisén
(Titta på den imponerande hoya-samlingen i fönstret!)
Choklad förstås
Ibland tar det tid innan man förstår det man ser.
Det är ju förstås choklad siameserna är.
Har reggat dem som bruna dessvärre, men nu råder det inga tvivel längre.
Kall choklad, som O'boy mer än mjölkchoklad.
Det är ju förstås choklad siameserna är.
Har reggat dem som bruna dessvärre, men nu råder det inga tvivel längre.
Kall choklad, som O'boy mer än mjölkchoklad.
Uppsala i helgen
I lördags var vi i Uppsala för att heja på "kattungar", bebisar som har flyttat hemifrån. Det är svårt att känna igen grabbarna nu, de ser inte riktigt ut som när de lämnade oss förra sommaren och i höstas. :-)
Ovan ser vi S*Concinnus Axl, pappa till knotten som vi har hemma nu.
Det var Axl's första utställning och han skötte sig jättebra. Lite obehagligt med alla ljud och dofter och alla människor, men han var lugn och fin både i bur och på domarbordet.
Han hade domare AnneGro Edström. Omdömet var "en klassisk siames". Det är ett snällt sätt att säga att katten inte är så typad. Men - han fick mycket beröm för sin vackra profil och sin fina utmaskning. När hon känt och klämt på honom ett tag fick han även lovord för att vara högbent och maskulin. En bra och rättvis bedömning tycker jag.
Han gick vidare till panel.
Jag tror att lilla Klumpen har fått en hel del av sin pappa. Ska bli spännande att se om jag har rätt.
I panelen förlorade Axl mot Ödesby's Fernando, och konstigt vore det väl annars. Inte mycket slår Fernandos grymma look.
Ödesby's Fernando
Med på utställningen var också "vår" Kotte från Izzy's förra kull, S*Concinnus Hey Jude.
Han har vuxit ännu mer sedan vi såg honom sist, och hade dessutom trivselvikt. Han är glad i mat den killen.:-)
Trots lite maghäng (förlåt Lillemor - men han har ju det ;-)) gick även han vidare till panel.
Heja Kotten, heja Kotten!
Titta hur han håller svansen - som ett armband runt bakbenet.
Domarna röstade olika, Stephe Bruin (ovan) röstade på Kotten och AnneGro Edström på SW'06 EC Liberho's Mukindaguy JW. Louis Coste togs in som utslagsdomare och hans röst föll på Kotten. Best in Show!
Heja Kotten, heja Kotten! :-)
Vi hade turen att få en jättebra ringassistent måste jag säga också. Hon gjorde allt för att visa upp Kotten på bästa sätt. Jag vet inte riktigt hur hon höll honom, men han blev nog ännu en decimeter längre i hennes händer.
Sent på eftermiddagen fick vi tid att göra en snabbvisit hemma hos Ulrika för att hälsa på Pixie, S*Concinnus Rocket Queen. Pixie är syster till Axl.
Våra ungars faster med andra ord.
Jag är väldigt, väldigt förtjust i det här utseendet. Elegant och feminin och en perfekt triangel. Och en himla trevlig haka.
Pappa till Pixie (och till Axl) är Sweet Cat's Dresd in black. Mamma är S*Concinnus Viva Las Vegas.
Pixie blev mamma en dag innan våra ungar föddes. Pojken heter S*Qetesh Osiris, hans pappa heter S*Oano Ramses.
Nu blommar det
Bilden ovan: Jättedaggkåpa i knopp.
Nu blommar det på baksidan. Men eftersom jag har många nävor är mycket av blomprakten över efter midsommar. Sorkarna har tagit en del även denna vinter. Jag ids inte ens fota kryddlandet, det ser ut som om något exploderat där. Men det är fint på andra sidan katternas rastgård. Där perenner som akleja och ormrot frodades för några år sedan har nu istället nattviolen självsått sig. Det funkar det också.
Det "gula" som lyser upp här i skuggan är en gulbladig Heuchera. På lilla bilden (som går att förstora genom att klicka på den) syns den tillsammans med en av mina favoritnävor, den lilablommande Geranium Phaeum 'Lily Lowell'.
Fint besök i trädgården
Vi ser dem inte så ofta, det är faktiskt flera år sedan sist, men nu ikväll var det en här. Han stod på andra sidan nätet i katternas rastgård och ville in. Krafsade på nätet och sniffade och snusade. Lotus var jättenyfiken.
Tulsa var lite mer reserverad, men det hindrade henne inte att stå och "fiska" efter den med tassen.
Jag är inte så snabbtänkt, så det tog en stund innan jag fattade att det var kattmaten kotten ville in till. Inte ville han bli kompis med Lotus som jag fantiserade om i säkert fyra minuter innan poletten trillade ner.
Jag ställde ut maten.
Tulsa var lite mer reserverad, men det hindrade henne inte att stå och "fiska" efter den med tassen.
Jag är inte så snabbtänkt, så det tog en stund innan jag fattade att det var kattmaten kotten ville in till. Inte ville han bli kompis med Lotus som jag fantiserade om i säkert fyra minuter innan poletten trillade ner.
Jag ställde ut maten.
9 veckor
Kattis.
Tiden går snabbt. Ungarna är nio veckor gamla nu.
De verkar lite tagna av värmen, idag har de mest legat och sovit. Först nu på kvällen gjordes det några halvhjärtade försök att busa lite. Men det blev inte nån riktig fart nu heller. Izzy är lika trött hon, hon har legat i soffan hela dagen.
Och Lotus och Tulsa ville inte gå ut i rastgården i morse.
Pricken.
Idag fick vi besök av kattungespekulanter. De tyckte att Pricken såg ut som en makrill. :-)
Och igår var vi hos veterinären för första sprutan, det gick jättebra.
Klumpen Clark.
Svarta Svante är på besök hos en hona just nu.
Han har börjat strila lite, så han kommer nog inte att gå okastrerad så länge till.
Första bytet
...en guldbagge som lyckades irra sig in.
4 juni
Äntligen sommar. Sommar så att det känns. Plockade in en bukett nattviol från trädgården igår för att få njuta av doften även inne. Tulsa var framme på en gång och skulle undersöka vad det var för något.
Sköna blommor att vila ögonen på är inget för en katt. Men lukta lite för att kolla var grannens katt markerat kan man ju göra. Och provsmaka vattnet förstås...
Kidsen mår bra. Ögoninfektionen har nu äntligen gett med sig. De har ändrat utseende ganska mycket, nu börjar de se ut som riktiga katter. Kattis börjar bli riktigt näpen. Lång o fin i kroppen och mycket feminin med sin långa hals och sina tunna ben.
Pricken är en buse men han är inte alls lika macho som han tror han är. Han kommer nog att bli väldigt lik sin mamma, både till utseende och sätt.
Klumpen Clark är inne i en jag-ska-vara-med-när-ni-äter period. Så fort vi sätter oss till bords ska han upp på bordet han också. Det är inte att han försöker stjäla mat, utan det verkar mer vara av social anledning, han verkar gilla att ha oss där i lite lagom/nästan ögonhöjd. Tar man fram handen för att flytta ner honom på golvet måste man vara snabb som attan, annars börjar han buffa på handen istället, stryka sig mot den och rulla sig mot den. Så, om han fick som han ville så skulle han helst ligga på rygg mitt på bordet mellan våra tallrikar och så skulle vi båda kela med honom under hela måltiden...
Klumpen Clark på bordet.
Sköna blommor att vila ögonen på är inget för en katt. Men lukta lite för att kolla var grannens katt markerat kan man ju göra. Och provsmaka vattnet förstås...
Kidsen mår bra. Ögoninfektionen har nu äntligen gett med sig. De har ändrat utseende ganska mycket, nu börjar de se ut som riktiga katter. Kattis börjar bli riktigt näpen. Lång o fin i kroppen och mycket feminin med sin långa hals och sina tunna ben.
Pricken är en buse men han är inte alls lika macho som han tror han är. Han kommer nog att bli väldigt lik sin mamma, både till utseende och sätt.
Klumpen Clark är inne i en jag-ska-vara-med-när-ni-äter period. Så fort vi sätter oss till bords ska han upp på bordet han också. Det är inte att han försöker stjäla mat, utan det verkar mer vara av social anledning, han verkar gilla att ha oss där i lite lagom/nästan ögonhöjd. Tar man fram handen för att flytta ner honom på golvet måste man vara snabb som attan, annars börjar han buffa på handen istället, stryka sig mot den och rulla sig mot den. Så, om han fick som han ville så skulle han helst ligga på rygg mitt på bordet mellan våra tallrikar och så skulle vi båda kela med honom under hela måltiden...
Klumpen Clark på bordet.