izzypizzy

Jag har lust att gå ur SVERAK efter det fullständigt värdelösa inlägg Lindberg gjorde i debatten. Jag skäms att vara medlem.

Det här är min brors syn på orientalernas stora öron och långa nosar...


Foto: KGT  Bildmanipulering: Joakim Eklund

När KG började jobba här ute fick han tipset av dåvarande hyresvärden att skaffa en katt.

Katter har vi, men möss har vi fortfarande ändå. Den här lilla krabaten nöjde sig inte med att väsnas innuti väggisoleringen utan kröp fram för att retas med Lotus o Tulsa. Tala om mus med dödsförakt. Han attackerade  katterna tills de lät honom gå! :-)

Vi hade party igår kväll. Maten räckte till oss alla, men Lotus fick faktiskt inte i sig så mycket. Izzy var framme och knyckte hans rostbiff nästan ur munnen på honom. Så när vi åt tårta gick Lotus ut i köket och ställde sig och knaprade torrisar. (Har Izzy redan börjat äta för fem?)

Tack för alla grattis! :-)

I går kväll åkte vi till Västerås och lämnade tillbaka Axl till hans familj.
Aj, aj, aj vad han var kaxig.



Axl som varit lill-skiten har varit o parat. Han är man. Han är tuff. Han är kung.
Hur mycket är då stackars Robin värd?
Inte mycket!
Axl stod o frustade och blåste upp sig och var plötsligt flera centimetrar högre än kastraten Robin som är flera månader äldre än honom. (Men jag tror nästan Axl står på tå? Det ser så ut på bilden iallafall.)

Normalt brukar det ju vara katten som varit borta som får sig några snytingar när han återvänder, för att han luktar konstigt och ovant. Men Axl tyckte att anfall är bästa försvar.

Axl, Axl...


Foton: Linda Johansson

Det här är Axl:s syster Pixie. Och hennes fästman Ramses. Och vad har de pysslat med i helgen?
Just det, samma sak som Izzy och Axl.
Kanske blir värsta babyboomen framöver. *skratt*
Ulrika har börjat på sin hemsida så snart kommer det att finnas bilder och läsning ute även om dessa två skönheter.
Foto: Ulrika, Uppsala

Izzy o Axl softar. Men ett par parningar till har det blivit som vi sett. En igårkväll och en i morse.
Egentligen skulle det bästa vara att låta dem sluta para redan ikväll, men.. ja, vi får se hur vi gör.

Nu ska jag sätta mig och rita. Fem små akvareller till tidningen Allt om Trädgård. Måste leta rätt på nya penslar, någon har varit framme och ätit på de som stod framme på ritbordet...

Att gårdagkvällens rubrik var Axl the superman beror på att vi börjat misstänka att Axl tror att han är oövervinnerlig. Han struntar helt i den raka höger Izzy ger honom efter parningen och rusar så snabbt fram mot henne igen att hon inte hinner rulla sig på mattan ens innan han vill försöka igen. Dessutom har han tid att äta mellan parningarna. Står där och tuggar torrfoder med bröstet stolt framskjutet och hög halsföring; jag är ung, jag är stark, jag är superman.

Idag lägger vi ett nytt epitet till beskrivningen. Utbrytarkungen.
I morse när vi steg upp blev vi hälsade av en jamande Axl som inte visste någon hejd på glädjen att se oss. Problemet var bara att han var på ena sidan nätdörren och Izzy på den andra.
Nätdörren består av en kraftig träram och i den sitter kompostgaller fastspikat. Hur han lyckats ta sig ut var till en början ett fullständigt mysterium. Ända tills KG hittade några spikar på golvet och undersökte dörren lite mer noggrant. Axl måste på något vis fått in en tass mellan träramen och gallret och sen har han stått och bänt ända tills första spiken lossnade. Förmodligen fick han väl in nosen i glipan då så att han kunde använda kraften i huvudet att bända till nästa spik lossnade även den och han kunde klämma sig ut med hela kroppen.

Nu är han tillbaka inne hos Izzy. Och plötsligt har de slutat morra mot varandra. De sitter där bredvid varandra som två glada hundar och viftar på svansen när de ser oss. Axl ser väldigt stolt ut och Izzy ylar emellanåt - Houdini verkar ha tappat intresset för henne något nämligen.

Igår vid lunch kom Axl. Han fick vara ensam ett tag och lukta in sig på Izzys dofter och först vid sju igår kväll satte vi ihop dem utan skyddande nät emellan. Aj vad de morrade åt varandra. Det blev en sen kväll. Man kan ju liksom inte låta bli att vara orolig att de ska ryka ihop istället för att para sig.
Till Axl:s fördel måste sägas att han är oerhört målinriktad. Trots att han inte träffat någon hona tidigare verkade han ganska omgående förstå vitsen med att vara här.
Det blev lite sovmorgon idag. När jag kom in i deras rum syntes inte något tecken på att något hade hänt. Izzy var helt slät i nackskinnet.
När vi satt och åt frukost en stund senare lät det som om någon höll på att möblera om i badrummet, rusade dit för att se vad som stod på men det var bara Axl som äntligen lyckats få ett grepp om Izzys nackskinn. Oj vad besvärligt han har det att komma åt. Izzy är lååååång. Axl är välväxt och maffig, men han är dock bara tio månader, så han får kämpa! Jag stod där och höll mig för huvudet i fem minuter och tänkte; nej, jag orkar inte se det här längre, det är ju pinsamt! Hann inte mer än vända på huvudet förrän han lyckades komma till och Izzy vrålade. (Det är så skönt att inte ha grannar i samma hus ibland!)

Under tiden som jag skrivit det här har de parat sig två gånger till. :-)

Äntligen! Trodde väl aldrig att man skulle gå och längta efter att höra ropen och skriken.
Alla jag har pratat med i telefon senaste tio dagarna har löpande honor hemma som vrålar i bakgrunden, och det är mer än en gång jag varit på väg att räcka över luren till Izzy; Lyssna här! DOM kan minsann!
Nåja.. nu trampar hon på. Och i morgon kommer Axl hit från Västerås. :-)