izzypizzy

Här händer det inte mycket. Izzy har blivit lite rund, men det syns inte att det bara är dryga 2 veckor kvar. När hon ligger ner sväller magen ut litet över golvet, men annars är det precis som förra gången; hon är så lång att ungarna "gömmer sig" under hennes mage istället för utåt sidorna. För några dagar sedan kände jag de första rörelserna. KG kände dem redan för 10 dagar sedan. Hon krånglar litet med maten. Torrfoder ratas helt nu och det ska bara vara mjukmat. Det spelar ingen roll vilken sort det är, bara hon får stå bredvid när husse skedar upp det i hennes skål så slinker vad som helst ner. Igår smakade rå (hade varit fryst) kycklinglever otroligt bra. Det var meningen att det skulle bli vår middagsmat. Men när jag vände huvudet tillbaka från spisen stod hon mitt på skärbrädan och slafsade i sig. Och såg odrägligt nöjd ut. På dagarna när det är fint väder är både Izzy, Lotus och Tulsa ute i voljären. Tulsa har redan fått fräknar trots de få soldagarna i maj månad. Hon är brunprickig i öronen och på tinningarna. Dessutom har hon blivit insektsstungen. En prick på nosen och en redig svullnad ovanför ena ögonbrynet. Hon ser ut som en liten ärrad strykarkatt. :-) Igår stod plötsligt en gigantiskt lurvpelle utanför rastgården och blängde. Lotus såg ut som om han var kopplad till elnätet. Inte ett hår låg slätt på honom. KG försökte jaga bort lurvpellen genom att gå mot den. Den kastade ett snabbt och så ilsket öga mot KG att han backade. "Men peta på den då" ropade jag. KG tog upp en liten kvist av bambun och petade på den. Ingen reaktion. Petade en gång till med följden att katten började gå, men MOT våra katter istället för åt motsatt håll. Lyckades få in Lotus trots att han stod och frustade och spottade som en annan belsebub. Tulsa satt bara och tittade - inte ens tjock svans! Jag började hoppa jämfota och skrika och väsnas som en toka för att jaga iväg katten. Den tittade inte ens på mig. Här tog min resolute make till vattenkannan. Och det tog tamejsjutton halva vattenkannan innan lurvpellen rörde sig. Då GICK han, lugnt och stilla och mycket värdigt, in i vårt växthus! Men då skrek både jag och KG så högt att han spratt iväg. Undrar vems katt det är.