izzypizzy

Vi åkte inte till sjukhuset med Izzy igår. Vi fick rådet av två olika djursjukhus att stanna hemma och avvakta eftersom hon är så lugn. Redan tidigt på eftermiddagen började vi själva tro att hon kanske trots allt ÄR klar. Det bulliga under magen verkar vara mjölk, och det lite runda efter sidorna känns nu som stadigt hull mer än kvarblivna ungar. Och ungarna... de verkar vara väldigt på det klara med att än så länge är deras livsuppgift att snutta, snutta och åter snutta. De ser väldigt välutvecklade ut. Rör sig som om de vore en vecka gamla. Det är fortfarande mycket tyst i lådan och när man tittar in så ligger ett par och diar och ett par och sover, och så växlar de om. Ibland kivas de om någon tutte, riktigt brottas med varandra så små de är. Den enda vi än så länge är helt säkra på könet på är den svarta, 131 g:arn, han är en pojke. Två av de andra tror vi också är pojkar och ena spotten kan vara en flicka. Men vi får se. Havannan (chokladen) är lik sin pappa! Och den ena spotten ser ut som en gepard med ett litet runt huvud, lång hals och lång kropp. Vi tog ut dem en stund och kikade på dem igen nyss, den svarta har börjat öppna ena ögat. Tidigt - men å andra sidan gick ju Izzy 68-69 dygn, så så konstigt är det inte.

Nu har de kommit! En svart, två brunspotted och en choklad. Vi är inte helt säkra på att hon är färdig ännu, men om hon inte är det har hon en liten paus, senaste/sista kom för 50 minuter sedan. De är stora! Den största väger 131 g och den minsta 115. De har väldigt lustiga näsor, har fått sin mammas distinkta lilla knöl på nosen. Och långa fötter, och långa tår, och långa ben. Små spindelbarn. :-) Måste gå och sätta mig hos dem en stund igen. KG tog några foton, ska lägga in dem snart. Innan jag går och lägger mig iallafall. Puh!

Izzy gick runt mycket i förmiddags och letade efter ställen. Hon kröp till och med under en madrass och inspekterade läget där. Senare delen av dagen har hon legat mycket under en tjock, tjock yllefilt i en fåtölj. Och ibland har hon kommit ut och lagt sig på golvet för att vi ska sitta och klappa henne på magen och tala uppmuntrande med henne. Just nu ligger hon och söker stöd hos Lotus och Tulsa. Lotus tvättar henne. Tulsa låter henne ligga med huvudet inborrat mot hennes hals. Denna väntan... Blir nog inte mycket sömn i natt.

Vilken miss! Kollade almanackan igen, hade glömt att räkna en dag, så det är dag 67 idag om man räknar andra dagen de parade som dag 1. Nåja... Inget har hänt ännu. Igår var vi borta ett par timmar mitt på dagen och då hade hon bäddat runt ordentligt i bolådan. I går kväll var vi ganska säkra på att det skulle komma under natten. Hon såg väldigt koncentrerad ut och det skalv lite i pälsen på henne. Magen har inte sjunkit ännu, hon äter... Hon är inte alls orolig utan väldigt lugn. Ungarna rörde mycket på sig i går. Bara att vänta.

Vi vägde Izzy idag, nu väger hon 4,8 kg. Det innebär att hon har gått upp 1,4 kilo sedan hon kom hem från Ricki, hannen. Vilket betyder att om man räknar med att hon ökar 250 g i vikt per unge under dräktigheten (som det står i böcker att man ska räkna, och som brukar stämma) så har hon 5,6 unge. Magen har inte sjunkit ännu, så vi börjar inte vaka ännu. Hon är än så länge precis som vanligt. Men hon har börjat sova i husses säng. Ett tecken på att det närmar sig kanske, att hon vill ha sällskap?

Lugnt och stilla. Izzy är inte ute lika mycket som Lotus o Tulsa, hon föredrar fortfarande sin röda snurrstol på kontoret. Hon är inte fullt lika påstridig längre när det gäller maten, men i natt väckte hon KG klockan ett och skulle ha mat. Hon satte sig på hans bröstkorg och stirrade på honom tills han vaknade. Hon verkar vara ganska jämntjock, så vi tror (läs: hoppas) att det blir fyra ungar. Bolådan har vi tagit fram, det var redan för någon vecka sedan. I den går Tulsa in och sätter sig ibland. Och Lotus sitter där också, och lurpassar på tjejjerna när han är på det humöret. Vi ska bädda ordentligt till helgen. Hon borde inte föda förrän tidigast på söndag, men förra gången gick hon till dag 67 och det är på tisdag. Vi får se. Håll tummarna att allt går bra!

Vilken konstig dag det här varit. Inte vår dag tror jag. För när jag skulle spara och publicera dagens inlägg nyss så försvann allt och bloggen bad mig skriva in mitt lösenord på nytt. Bara två timmars arbete åt skogen. Vi tar en sammanfattning istället; Dagen började med att två kvinnor kom och störde i morgonkaffet och bad att få låna vårt plommonträd. De skulle hänga en dusch i det. Efter förklaringen att de höll på med ett reportage till tidningen Lantliv så fick de göra det. Och sen var det full rulle utanför ateljen hela dagen. Lotus, Tulsa och Izzy tyckte att det var jättekul. Speciellt Lotus, han stod och sträckte på sig inne i voljären och försökte göra sig så stilig som möjligt. Det är en egenhet han har - att visa upp sig så fort det finns medelålders kvinnor som pratar mycket i närheten. Vet inte om han tror att han står på domarbordet och ska bli nominerad till panel. Jag testade att lyfta upp honom och han föll direkt in i nu-är-jag-minst-en-meter-lång posen. Snyggt Lotus! Synd att stylisterna inte såg dig. :-) När alla vimlande kvinnor försvunnit utanför porten gick vi ut för att avsluta arbetsdagen med en bit mat i solen. Då kom två herrelösa hundar som vi inte lyckades locka bort. Den ena försökte t.o.m hoppa upp på bordet och ta mat från våra tallrikar. Det slutade förstås med att en av dem upptäckte att det var katter i närheten och attacken blev allt annat än diskret. Tvärtom ganska våldsam. Katterna sprang som tur var in och blev lugna så fort de inte såg hunden längre. Ibland är det så enkelt att en fara som inte syns inte finns. Min introduktion till vår nya granne kunde dock ha blivit bättre. För att göra en lång historia kort så hade hon reagerat på samma sätt som jag häromkvällen när hon stötte på jättestor vildsvinsgalt som närmade sig hennes hästar. Hon började skrika för att hon blev så rädd, med resultatet att både hästar och hundar blev oroliga. För att hon skrek. Nu har det gått några timmar och inte syns det på katterna att de stått och studerat stylister och fotografer hela dagen, eller blivit attackerade av en styvsvansad terrier med ståpäls. De ligger och sover. Izzy ungar har fortfarande gruppspel där inne i magen och vi är övertygade om att minst två av dem är proffs. Och jag vet nu var de vita hästarna kommer ifrån och var de två herrelösa hundarna bor - men jag innerligt glad att denna dag slutar med att One In A Million har hittat sin nya ägare. Den lille parveln klättrade upp i sin blivande husses knä och vägrade sen flytta sig. Han visade klart och tydlig att "detta knä trivs jag i, här vill jag vara". Jag får en klump i halsen.

Ungarna har rört sig väldigt mycket idag. De spelar nog fotboll där inne. :-)

Här händer det inte mycket. Izzy har blivit lite rund, men det syns inte att det bara är dryga 2 veckor kvar. När hon ligger ner sväller magen ut litet över golvet, men annars är det precis som förra gången; hon är så lång att ungarna "gömmer sig" under hennes mage istället för utåt sidorna. För några dagar sedan kände jag de första rörelserna. KG kände dem redan för 10 dagar sedan. Hon krånglar litet med maten. Torrfoder ratas helt nu och det ska bara vara mjukmat. Det spelar ingen roll vilken sort det är, bara hon får stå bredvid när husse skedar upp det i hennes skål så slinker vad som helst ner. Igår smakade rå (hade varit fryst) kycklinglever otroligt bra. Det var meningen att det skulle bli vår middagsmat. Men när jag vände huvudet tillbaka från spisen stod hon mitt på skärbrädan och slafsade i sig. Och såg odrägligt nöjd ut. På dagarna när det är fint väder är både Izzy, Lotus och Tulsa ute i voljären. Tulsa har redan fått fräknar trots de få soldagarna i maj månad. Hon är brunprickig i öronen och på tinningarna. Dessutom har hon blivit insektsstungen. En prick på nosen och en redig svullnad ovanför ena ögonbrynet. Hon ser ut som en liten ärrad strykarkatt. :-) Igår stod plötsligt en gigantiskt lurvpelle utanför rastgården och blängde. Lotus såg ut som om han var kopplad till elnätet. Inte ett hår låg slätt på honom. KG försökte jaga bort lurvpellen genom att gå mot den. Den kastade ett snabbt och så ilsket öga mot KG att han backade. "Men peta på den då" ropade jag. KG tog upp en liten kvist av bambun och petade på den. Ingen reaktion. Petade en gång till med följden att katten började gå, men MOT våra katter istället för åt motsatt håll. Lyckades få in Lotus trots att han stod och frustade och spottade som en annan belsebub. Tulsa satt bara och tittade - inte ens tjock svans! Jag började hoppa jämfota och skrika och väsnas som en toka för att jaga iväg katten. Den tittade inte ens på mig. Här tog min resolute make till vattenkannan. Och det tog tamejsjutton halva vattenkannan innan lurvpellen rörde sig. Då GICK han, lugnt och stilla och mycket värdigt, in i vårt växthus! Men då skrek både jag och KG så högt att han spratt iväg. Undrar vems katt det är.