Tulsas barnbarn

Idag var vi och hälsade på Concinnus Patience, "Ester", från Mollys kull.
Ibland är det hopplöst att försöka fota katter. Titta här; visst ser hon ut som Humle, eller Dumle!?

80354-80

För att göra henne rättvisa kommer två normala bilder också:



Och den bästa bilden lade vi på vår hemsida. Titta under rubriken "Kattungar" hos S*Concinnus.

Tulsa och hennes byten...

Man hör på Tulsa när hon har något i munnen. Hon går inte då, utan liksom travar snabbt och taktfast. Det där ljudet hörde jag igårkväll när jag låg i sängen och läste. Tulsa hoppade upp och satte sig och tittade på mig. Eftersom jag inte såg något i munnen på henne så brydde jag mig inte om det, men efter en stunds stirrande så började Tulsa peta på mig. Det betyder "ska vi inte leka nu?". Alltså reste jag mig lite och tittade igenom täcket. Tulsa blev överlycklig när jag hittade hennes byte - en gråsugga... "Men Tulsa jag tänker INTE leka med din gråsugga... och förresten ser den inte riktigt kry ut..." Tulsa försökte få liv i den genom att peta på den med tassen, men när det inte gick och jag dessutom hade lagt mig med min bok igen så hoppade hon ner på golvet och försvann. Ungefär två minuter senare kom hon tillbaka i full galopp och riktigt flög upp i sängen. Stannande mitt på min bröstkorg med svansen i vädret och väntade tills vi hade fått ordentlig ögonkontakt, då släppte hon stolt ner byte nummer två framför hakan på mig; en gråsugga till, lika halvlevande den... HUR talar man om för en katt att man inte har lust att leka med gråsuggor mitt i natten?? :-)