Fortfarande dräktigt
Ny bild på Pixie från Ulrika och Marcus. Den blivande mamman mår bra.
Nu har det kritiska stadiet passerat så det är bara väntan kvar. Pixie hade det lite jobbigt förra gången. Det blev aldrig kejsarsnitt men det var en utdragen förlossning. Hoppas nu att andra gången ska gå lite snabbare för henne.
Kinesen Pu-Yi har haft det fruktansvärt tråkigt utan sina syskon. I måndags fick jag bära omkring på honom hela dagen. Han låg som en liten bebis i famnen och bara pep när jag ställde ner honom på golvet igen. Så där gick jag och vaggade min vita pojke.
Nu har bakbenen börjat växa lite på honom så han ser inte lika mycket ut som en schäfer längre. Och svansen har satt fart den också. Ibland när han går över golvet får han syn på sin egen svans i ögonvrån och gör ett litet skrämt skutt i sidled. När han ser att det bara var hans egen svans blir han jättegenerad. Kaxar till sig rejält och ser ut som om "jag var inte alls harig, var har ni fått det ifrån, jag är hur tuff som helst ju!", och så tittar han på oss för att se om vi märkte nåt.
Nu har han börjat leka lite själv iallafall. Han går och hämtar leksaker och lämnar vid oss också för att vi ska leka med honom. Mycket bättre med fart och fläkt än pipande. Han är otroligt stor och muskulös - för sin ålder - så det krävs ganska mycket påhittighet för att hålla honom igång. Och så älskar han att bli kliad på magen - mitt i leken välter han bara och ligger o trampar och trampar med sin runda, rosa mage i vädret... och spinner och spinner... Ja, jösses.... Siamespojkar är verkligen ett släkte för sig! :-)
Nu har det kritiska stadiet passerat så det är bara väntan kvar. Pixie hade det lite jobbigt förra gången. Det blev aldrig kejsarsnitt men det var en utdragen förlossning. Hoppas nu att andra gången ska gå lite snabbare för henne.
Kinesen Pu-Yi har haft det fruktansvärt tråkigt utan sina syskon. I måndags fick jag bära omkring på honom hela dagen. Han låg som en liten bebis i famnen och bara pep när jag ställde ner honom på golvet igen. Så där gick jag och vaggade min vita pojke.
Nu har bakbenen börjat växa lite på honom så han ser inte lika mycket ut som en schäfer längre. Och svansen har satt fart den också. Ibland när han går över golvet får han syn på sin egen svans i ögonvrån och gör ett litet skrämt skutt i sidled. När han ser att det bara var hans egen svans blir han jättegenerad. Kaxar till sig rejält och ser ut som om "jag var inte alls harig, var har ni fått det ifrån, jag är hur tuff som helst ju!", och så tittar han på oss för att se om vi märkte nåt.
Nu har han börjat leka lite själv iallafall. Han går och hämtar leksaker och lämnar vid oss också för att vi ska leka med honom. Mycket bättre med fart och fläkt än pipande. Han är otroligt stor och muskulös - för sin ålder - så det krävs ganska mycket påhittighet för att hålla honom igång. Och så älskar han att bli kliad på magen - mitt i leken välter han bara och ligger o trampar och trampar med sin runda, rosa mage i vädret... och spinner och spinner... Ja, jösses.... Siamespojkar är verkligen ett släkte för sig! :-)
Kommentarer
Trackback