izzypizzy

Trollet nöjer sig inte med en leksak - här har han en boll i munnen och ska ändå ha vippan också.



Men vippan var visst roligare. Han är som en liten grävling, när han bitit tag i något släpper han inte greppet. Och stark är han också. :-)
Trollet ska bli sambo med en siamesfröken från en av våra tidigare kullar. Han har redan fått sitt nya namn av sina nya ägare - han ska heta Svante. Lillebror i Karlsson på taket heter egentligen Svante, och det är därifrån namnet kommer.

Igårkväll fick vi ett hastigt påkommet besök av en liten 10 dagars siameskille som var hungrig. Hans mamma har ingen mjölk att ge honom så vi beslöt att testa om det skulle funka med Izzy. Vi var skeptiska eftersom våra ungar är så mycket äldre och redan flyttat ut från bolådan så att säga, men eftersom matte och husse inte hade hittat någon annan amma så beslöt vi oss för att ändå prova.
Izzy var mycket nyfiken, och var inte elak mot ungen, men hon var lite för avvaktande för att vi skulle våga låta henne nosa för ingående på lillkillen.
Vårat gäng busar var nyfikna allihopa, men de fräste förstås när de fick nosa på det lilla vita knytet.
Vi tog Kotten och lät honom sitta ihop med lillkillen en stund för att den lille skulle få litet av Kottens doft.



Kotten tyckte att det var ganska läskigt till att börja med.....



... men efter ett tag hade han vant sig och lät till och med den lille krypa upp lite mot sig.

Tyvärr fick ju inte bara siamesen doft av Kotten utan Kotten fick även doft av siamesen, så när Kotten gick tillbaka till mamma Izzy lappade hon till honom några gånger och jagade in honom under diskbänken. Och sen satt hon och fräste åt honom varenda gång han stack ut huvudet.
    Vi tyckte inte det var så stor idé att fortsätta pröva. Våra ungar är ganska stora för sin ålder också, och vi är inte säkra på att det hade varit bra för den lille att ha busiga stora klunsar som skulle trampa runt på honom och kanske försöka busa med honom som de busar med varandra. Dessutom är inte Izzy stilla många stunder när någon av hennes ungar är vakna. Det räcker med att någon lämnar köket så måste hon följa efter för att se vad de tar sig för. Skulle hon verkligen ligga still och låta den lilla snutta?
    Den lilla siameskillen var så pigg och livlig och verkade ha aptit på livet, så vi håller förstås våra tummar att matte och husse ska lyckas med stödmatningen även fortsättningsvis.
    Izzy fortsatte att vara fräsig och hårdhänt mot Kotten, men efter att han legat i mitt knä en halvtimma och vi gnidit in honom med "flott" från Izzys mungipor över hela huvudet och ryggen så lugnade hon ner sig, och strax var det som om inget hade rubbat deras lugna kväll, och allt var som vanligt.
Men Kotten växte enormt. Det märks fortfarande idag. Det är som om allt beröm han fick igår (för att han var så tapper och modig) har gjort att han lystrar på ett helt annat sätt när vi pratar med honom, och han sträcker upp sitt lilla huvud så att vi kan smeka honom över hjässan, och så sträcker han lite på sig och tittar så allvarligt på oss. (Innan han slänger sig över mamma Izzy bakifrån och försöker ta ett nackgrepp på henne för att brotta ner henne på golvet. :-)) (Det misslyckas totalt kan jag säga - Izzy skakar bara på huvudet som om hon försöker vifta bort en envis fluga. :-))

Här är det livat. Jag kan inte riktigt minnas att ungar sover så här lite. Som jag minns det sover de nästan jämt och är uppe någon timma åt gången och busar innan de somnar igen. Det här gänget busar nästan hela tiden tycker jag. Nu har vi ställt in "katt-tivolit" i köket. Det är en klätterställning med ett par avsatser och en gunga i mitten. Så fort den hamnade på plats så kom ungarna på hur man tar sig upp på köksbordet - det är bara att ta sats och hoppa. Sen tog det en stund innan de klurade ut hur man tog sig ner på golvet igen. Att hoppa tillbaka till klätterställningen och klättra ner därifrån var inte helt självklart till en början, så det blev ett himla skrikande på mamma. Som ställde sig och jamade upphetsat till mig; "Du har ställt till det, du får lösa det! Ta ner dem!"
Mulle kryper in och lägger sig bakom diskmaskinen ibland. Det är säkert varmt och skönt där, men varje gång han är försvunnen tror jag att Nu Måste Vi Riva Bänken! Han är ju lite rund om magen - tänk om han fastnar där bakom. Ena vippan är försvunnen också. Hans vippa - han har säkert släpat den bakom diskmaskinen också, och ligger och sover där tillsammans med den - allt för att syskonen inte ska ta den. :-)
Pia är fortfarande den som är snabbast på att utforska saker. Hon var den första som tog en promenad in i hall och badrum. Trollet har energi som en pingpongboll. Ibland sitter KG och jag och bara skakar på huvudet åt honom. Han tar luftskutt som är 30 centimeter höga, och är snabb som en liten geting. Kotten brås på mormors far Lotus tycker vi. Han verkar vara livsnjutare, precis som Lotus. Han ligger och sträcker ut sig, gör sig så lång han bara kan, och sen börjar han putsa sig, precis lika långsamt och njutningsfullt som Lotus gör. Man riktigt ser på honom hur skönt han tycker att det är.
Dagens bilder blir på Kotten, igen. En mycket trött Kotte. ;-)

Det händer inte så mycket just nu. Eller tvärtom kanske - det händer så mycket att det inte går att hänga med riktigt. De äter och växer och busar. Vildast av dem alla är Trollet. Det finns ingen hejd på vad han hittar på ibland. Han far omkring som en liten projektil, och ibland får jag för mig att syskonen är lite trötta på honom. Eller åtminstone att de är trötta på hans bitande och brottande. Pia ropar på mamma när hon tröttnar. Och Izzy kommer rusande för att se vad som händer, men när hon ser att det bara är Trollet som tuggar på Pias öron så får han hållas. Trollet tror att han har ensamrätt på leksakerna också. Vi introducerar nya saker för dem var och varannan dag (idag var det vippor) och Trollet lägger beslag på dem på en gång, och vägrar släppa taget när han fått bra grepp om något.
Igår var det en pingpongboll som var dagens hit. Den lade Mullvaden beslag på. Han började med att dribbla men sen utvecklade han en helt egen teknik att liksom ha bollen under magen och lägga sig på den, så att han själv nästan rullade över golvet ovanpå bollen på något vis. Det är svårt att hålla sig för skratt ibland, men han såg så allvarlig och koncentrerad ut att jag gjorde mitt bästa att hålla tyst. Ville ju inte förolämpa honom. :-)

I morse upptäckte jag att Pia är chokladspotted!
När hon var nyfödd trodde vi att hon var brunspott, men efter några dagar började jag hoppas på choklad eftersom hon var så varm i tonen och ljus om nosen. Efter tre veckor hade nosen och trampdynorna mörknat så pass att vi bestämde oss för att hon var brun. Men idag, idag upptäckte jag att hennes trampdynor är rosa nu. (Kottens är mörkbruna.) Hurra!

Vi fotade ungarna idag till hemsidan. Den här bilden på Trollet lägger jag här istället. Är han inte söt? :-)